Barfotabarn i livet

Det är många tankar nu.
Känner mig trött och kraftlös

Jag orkar inte...
Farfar gick bort imorse.
Jag orkar inte med att det alltid ska vara en massa sorg som man måste försöka ta sig igenom.
Kravla upp från det djupaste svarta hål, men aldrig se någon lite strimma av ljus.
Det gör ont i mig.
Det gör ont för jag vet att jag har svårt att repa mig.
Allting bara byggs på. Jag grubblar och grubblar men ser inte någon mening.

Jag är rädd för framtiden
Jag saknar det som har varit
Men jag kan inte leva i nuet.
Vad gör jag fel? Vad är fel? Hur kan jag göra för att det ska bli bättre?

Jag är rädd,
på riktigt, riktigt rädd...

Den vackraste låten som skrivits
Den får mig att tänka på er...
Jag saknar er vareviga dag.
Det gör ont i mig, 
då jag vet att minnena är just minnen, och de kan inte bli fler 

Skagit värre! Kom nyss hem från gymmet. Veckans träning började med ett släpande pass som egentligen skulle ha gjorts förra veckan, men på grund av alldeles för mycket festande (3 dagar i följd) så blev passet uppskjutet till idag. Jag gråter inte för det - för SATAN vad bra det gick. Hade sjuk kontakt med ryggen, lyfte tyngre än någonsin i marklyft och triceps vred sig av utmattning under sista seten. Det finns bara ett ord för detta - Underbart.

Jag var lite halvt trött, stressad och förvirrad när jag kom hem från skolan idag, men tänk vad ett gympass kan göra.
Nu ska (jag och) älsklingen laga en superfin kycklinggryta sen ska jag åka hem till Markus i klassen och ha filmmaraton.
Imorgon blir det morgonpromenad, gym bröst/biceps och skolan...

Dags att uppdatera.
Skolan drog igång igår. Denna termin blir nog  väldigt intressant.
Hade en föreläsning om hjärtat idag. Jag blir lite smått nervös. Tänk att en muskel, liten som din egen näve, avgör om du lever eller inte. Hur kan det fungera? HUR? Hur kan en liten knuta som kallas sinusknutan få för sig att skicka elektriska impulser som gör att hjärtat slår? Det är läskigt. Människokroppen borde vara så mycket skörare än vad den är..
Jag börjar så smått inse att det inte är konstigt att människor blir sjuka, mer konstigt är det att människor är friska.

Hade hål på tre timmar idag. Så då slutförde jag mitt gymprogram för de närmsta 8 veckorna.
Programmet tar sin start idag. Bröst/Biceps är det som ska mosas idag.
Med tanke på att det var en månad sedan jag besökte gymmet bör jag ha fruktansvärd träningsvärk imorgon.
Men nu är det bara att köra på - det här kommer att gå! Jävlar vad motiverad jag är..

/ Var rädd om ditt hjärta!

Fan vad härligt det känns. Fick resultatet från neurobiologitentan idag.. Fixade den också. Så nu är faktiskt T1 över - och jag fixade det med full pott.. Härligt..

Igår firades det med utgång i västerås tillsammans med jojo, och vi slöt även upp med maddis.. Först satt vi i jojo och anders nya fina lya i stan och spelade "intim" (typ sanning eller konsekvens), sen blev det bowling på strike. FYFAN vad jag och jojo ägde. Har aldrig slagit så många strike som jag gjorde igår, och jojo var grym!
Sedan bar det vidare till konrad. Jag börjar känna mig gamla nu när syrrornas kompisar får gå på krogen (och om en månad även syrrorna) Kul, men läskigt. Jag hade hur som helst hur jäkla kul som helst. Det var röj på dansgolvet. Tyvärr kom jag inte i säng förren 04.17, så jag har varit bra seg idag.

Har dåligt samvete för att jag glömde bort att bellis hade volleybollmatch idag. Förlåt. Jag skäms och det känns som att jag har altzimers.

Imorgon bär det av till Idre. Underbart.
Markus tjatar på mig nu.
Han tycker att jag är världens drygaste och tycker att jag ska skriva "ett lite längre" inlägg..
han är knäpp, men fruktansvärt söt..

Sova - sen idre! nice!

yesyesyes!!!
Jag fixade anatomitentan. En underbar lättnad.. Hade väldig panik för en vecka sedan då jag låg sjuk och inte kunde plugga överhuvudtaget på flera dagar. Men, det gick ju vägen endå.

Fick huvud/bål på anatomin och passiva rörelser nedre extremitet. Rätt okej, sluddrade lite på grund av nervositet, men som sagt, godkänd blev jag..

Jag funderad på en sak efter att tentan var över. Jag är sällan osäker när det gäller att presentera saker för andra, eller när det kommer till att snacka med människor som man möter för första gången i sitt liv. Inte ens en liten darrning på rösten eller i magen uppstår då.. MEN, så fort jag ska presentera något som jag vet att jag kan men blir ifrågasatt så springer säkerheten i min röst och gömmer sig. Helt plötsligt låter det som att jag har svalt en kaktus och att gråten sitter i halsen. Varför blir det så? Kanske har något att jobba på där. Kunna ta en fråga som just en fråga och inte som ett nederlag. (Jag tror att en fråga betyder att jag har sagt fel och börjar tvivla på mig själ)

Nu ska jag strunta i detta. Om tre timmar är det efter-tenta-fest.. Jäklar vilket röj det blir.
Ska sätta upp lappar på skåpen denna gång, så att inget välter.

Imorgon Hallsta
Söndag Idré
En veckas ledighet - livet leker

Imorgon vid den här tiden hoppas jag att jag är glad, lättad och snart börjar bli lite lätt berusad. För då är det FEST för att anatomitentan är gjord..

Hoppas,hoppas,hoppas...

Jag är lite smått nervös, men kan inte göra så mycket åt det just nu. Känner att jag kan det jag kan, och jag tror att det kommer att räcka.. Men lite läskigt är att det är muntlig tenta.. ett hjärnsläpp skulle inte vara så passande.

Ska fördriva tiden med att packa lite inför Idré-resan på söndag. Det kommer bli klockrent.
Längtar faktiskt efter att få glida ner i backarna..
Ska försöka att tänka på vilka påfrestningar det är för de stackars diskarna i columna vertebrales (ryggraden) och meniskerna i art.genus (knäled)...

Jag kommer att bli skadad..

Nej ska spela PS2 nu tror jag.
Måste fördriva tiden.
Håll tummarna för mig mellan klockan 8.00 till 11.30 imorgon..

Jag är tillbaka.
Har varit dödssjuk i influensan hela julen.. Ögoninflammation, hosta, halsont, frossa, feber, huvudvärk, ledvärk... ja du förstår vad jag har lidigt. Men det allra värsta var dagarna som flöt förbi utan att något tentaplugg blev av. Hjälp!

Nu har jag lämnat Hallsta och åkte till syderligare bräddgrader så att man blir frisk. Har mosat anatomiplugg sen den 1 januari. Det börjar ta sig, men det är hemskt enormt alldeles för mycket som ska in i hjärnan.
Fårse hur det går.
Omtentan är ju annars bara ett tillfälle att lära sig lite exta på ;)

Om en vecka åker jag och Markus till Idre. Längtar! Var alldeles för längesedan som vi gjorde något bara du och jag.

Nej nu ska jag sova. Upp tidigt imorgon och plugga.
Bara tre dagar kvar nu.. sen en veckas lov - förhoppningsvis