Barfotabarn i livet

Jag orkar inte...
Farfar gick bort imorse.
Jag orkar inte med att det alltid ska vara en massa sorg som man måste försöka ta sig igenom.
Kravla upp från det djupaste svarta hål, men aldrig se någon lite strimma av ljus.
Det gör ont i mig.
Det gör ont för jag vet att jag har svårt att repa mig.
Allting bara byggs på. Jag grubblar och grubblar men ser inte någon mening.

Jag är rädd för framtiden
Jag saknar det som har varit
Men jag kan inte leva i nuet.
Vad gör jag fel? Vad är fel? Hur kan jag göra för att det ska bli bättre?

Jag är rädd,
på riktigt, riktigt rädd...

Den vackraste låten som skrivits
Den får mig att tänka på er...
Jag saknar er vareviga dag.
Det gör ont i mig, 
då jag vet att minnena är just minnen, och de kan inte bli fler