Nervositeten smyger sig på
Idag går vi in i vecka 37 (36+0). Alltså är det bara 4 veckor kvar till BF. Jag börjar bli lite nervös. Har inte alls varit det fram tills nu. Kanske för att jag har mått så bra och inte riktigt tänkt på vad som komma ska. Senaste veckan har jag dock känt mig lite nedstämd. En hel del mardrömmar och sömnlösa nätter. Sedan börjar det smärta lite när knyttet sparkar. Så nu är det mer påmint om att det faktiskt är ett litet liv däri.
Jag botade min nedstämdhet med träning. I onsdags var alla crosstrainers upptagna så jag värmde upp genom att gå på löpbandet i motlut. Då blev suget efter några löpsteg allt för stort så jag testade faktiskt att springa några steg. Det gick faktiskt riktigt bra. Så sex minuters löpning i nionde månaden får jag utvärdera som bra. Vilken lycka det var i kroppen efter dessa sex minuters lunkand! Jag tror att det kommer funka bra att komma tillbaka till samma styrka och kondition som innan graviditeten. Saknar löpningen så enormt mycket.
Nu ska vi måla fönsterbrädor. Snart snart snart är det klart med renoveringen.
Mardrömmar och fixering
Är nu i vecka 33+4. Bara 6 veckor kvar till beräknad födelse. Känns sjukt! Ska vi bli föräldrar!?!? Det slog mg med en ordentligt käftsmäll nyss. Hur ska vi klara det här? Jag har ju aldrig ens hållit i ett nyfött barn. Jag kan väl inte byta blöja... Hur gör jag när barnet skriker? Antagligen är det många tankar som far i huvudet. Vaknade i natt efter en hemsk mardröm. Trodde att dessa mardrömmar var över i och med att jag lämnat barnaåren, men detta är som att vara barn på nytt. Ni vet de där drömmarna som inte har något sammanhang alls och är så overkliga och surrealistiska så att det inte går att få klarhet. Vaknade och var helt skrämd och stressad. Gnydde lite och PJ höll om mig. Då kunde jag tillslut somna om.
Var nyss hos barnmorskan. Blodsocker och blodtrycket var bra, så förhoppningsvis klarar jag mig från graviditetsdiabetes och havandeskapsförgiftning. Knyttets hjärtljud var 130 slag per minut. Lite lägre än tidigare. Sedan hade knyttet nästan fixerat sig med huvudet nedåt. Barnmorskan kunde bara röra lite smått på huvudet. Nu hoppas jag att den lilla vilden ligger kvar i detta läge framöver.
Rutiner är rutiner!
Min barnmorska vill att jag ska träna mer på att slappna av... Detta är mitt sätt! Har fått in en sådan härlig rutin med att ställa klockan på 05:00 och vara på gymmet klockan 06:00 varje måndag, onsdag och fredag. Rutiner är ju enligt mig till för att hållas, så även fast jag är utan jobb och inte har en enda tid att passa så fortsätter jag att hålla rutinerna. Känns som att jag kan glömma rutiner om några veckor.
Är så himla tacksam över att jag har mått bra under hela graviditeten och kunnat träna nästan precis som jag velat. Styrkan har jag inte tappat mycket i alls, men löpningen blir nog det jag får kämpa lite mer med. Sprang fram till vecka 18 men sedan kändes det inte lönt längre. Längtar så in i norden efter en frisk och härlig löprunda. Snart!
