Barfotabarn i livet

yesyesyes!!!
Jag fixade anatomitentan. En underbar lättnad.. Hade väldig panik för en vecka sedan då jag låg sjuk och inte kunde plugga överhuvudtaget på flera dagar. Men, det gick ju vägen endå.

Fick huvud/bål på anatomin och passiva rörelser nedre extremitet. Rätt okej, sluddrade lite på grund av nervositet, men som sagt, godkänd blev jag..

Jag funderad på en sak efter att tentan var över. Jag är sällan osäker när det gäller att presentera saker för andra, eller när det kommer till att snacka med människor som man möter för första gången i sitt liv. Inte ens en liten darrning på rösten eller i magen uppstår då.. MEN, så fort jag ska presentera något som jag vet att jag kan men blir ifrågasatt så springer säkerheten i min röst och gömmer sig. Helt plötsligt låter det som att jag har svalt en kaktus och att gråten sitter i halsen. Varför blir det så? Kanske har något att jobba på där. Kunna ta en fråga som just en fråga och inte som ett nederlag. (Jag tror att en fråga betyder att jag har sagt fel och börjar tvivla på mig själ)

Nu ska jag strunta i detta. Om tre timmar är det efter-tenta-fest.. Jäklar vilket röj det blir.
Ska sätta upp lappar på skåpen denna gång, så att inget välter.

Imorgon Hallsta
Söndag Idré
En veckas ledighet - livet leker