Barfotabarn i livet

det är sjukt. Jag har sådan träningsvärk att jag nästan kan titulera mig som invalid. I måndags körde jag triceps/bröst på gymmet här i Linköping. Jag var så otroligt taggad inför detta första gympass på nästan två (!) månader.
Dum som jag är ville jag inte minska mina vikter, utan köra lika hårt som jag gjorde sista veckan i Juni.
Så här efteråt inser jag hur dumt det var.

Igår var en dag genomliden av smärta.
Men idag är en dag då jag inte kan röra mig.
Kunde inte borsta håret utan att kämpa med att lyfta upp armen i 2 minuter.
Jag kan definitivt inte klä på mig utan att nästan börja gråta av smärta.
Jag undrar hur den här dagen ska gå..

En sak är i alla fall säker. Om mina triceps återhämtar sig så LOVAR jag att aldrig mer köra såhär dumt hårt.
Bara när jag har gymmat ett tag så att musklerna klarar lite påfrestningar.

Om någon vet vad man ska göra åt smärtan så är alla tips välkomna!

Ska snart till arbetsförmedlingen. Egentligen vet jag inte vad jag ska göra där, men vafan. Kul att träffa lite folk. Jag blir ju nästintill galen av att sitta här hemma - ensam - hela dagarna.
Förresten, var på anställningsintervju igår. De skulle höra av sig idag. Så jag hoppas.
Dock är det ett försäljningsjobb, men med fast månadslön. Vilket är bra sålänge, tills jag hittar något jag vill jobba med.

saknar er därhemma.
saknar skolan som fan också ..

Undra om liniment är bra?!
Ska testa.
Ciao!

Inatt drömde jag om dig Mormor. Jag trodde verkligen att det var på riktigt. Att du var här, hos oss.
Jag drömde om att vi käkade midda hemma hos dig.. Du vet, som vi brukade göra. det gör så ont i mig, jag mådde så dåligt imorse när jag vaknade och insåg att allt bara var en dröm. En förbannad jävla dröm som aldrig någonsin kommer att bli verklighet igen. det är så grymt. Jag vill inte att det ska vara såhär. Allt är orättvist. Jag saknar dig vareviga sekund. Jag tänker på dig ofta, och jag önskar av hela mitt hjärta att vi alla får dig tillbaka.

Vill inte tro att det är sant, det som hänt. Men för var dag som går så förstår jag nog mer och mer. Snart tre månader. Tre månader av saknad (!) Det går inte att förstå. Jag tror aldrig att jag kommer att förstå. Hur kan du, världens bästa, tas ifrån oss på detta grymma sätt. Nej, det var verkligen inget rättvist slut och det är därför som jag inte kan acceptera det.

Vill bara somna, drömma om dig, alla fina minnen med dig. Då känns det så levande, så riktigt. Det kändes verkligen som att du gav mig den där kramen. I drömmen ja, men endå påriktigt. Jag vet att du finns här hos oss ändå. Men jag saknar dig så otroligt mycket.

jag saknar dig mormor <3

Wiieee!
Nu har jag äntligen fått igång min dator, internet och ja alla dessa tillbehör.
Fasiken vad man känner sig "borta" efter typ två dagar utan internet. Denna globaliserade värld.. Jag säger bara det. Sitter nu i mitt och markus hem. I linköping. Helt underbart. Vi har jobbat som tokar. Packat upp lådor, monterat byråar, monterat hyllor, flyttat hyllor, slagit i spikar, skruvat skruvar, dammsugit... ska jag fortsätta?
Men, vi börjar se en ände. :)
Det blir riktigt riktigt fint här hemma.

Fattas bara gardiner, mattor, tavlor, några hyllor, blommor... ja ni fattar.. Finns lite att göra med andra ord.
Men nu har jag skickat iväg markus på en stor utefest. Eller nja, han ville väl gå själv också. men, hursomhelst. Jag har MASSOR med tid att fixa iordning här. Blir några vändor upp på vinden, några ut till soprummen och så.
Självklart några koppar kaffe också (!)

saknar Hallsta litegrann, eller kanske inte Hallsta men folket.
Systrar och närheten till dem man tycker om.
På något konstigt sätt saknar man människor mer när man är långt ifrån dem, även om man inte träffas så mycket när man är nära heller.
Konstigt är det, men det är vad jag känner.
Längtar tills vännerna kommer och hälsar på så att jag får visa hur fint jag och markus bor <3

Nej, nu rinner tiden iväg..
Ciao!

Jo förresten, glömde en liten detalj.
Det är UNDERBART att vara sambo <3

Sista veckan som boende i Hallstahammar lider mot sitt slut. Söndag idag. Imorgon skulle det kunna vara en helt vanlig måndag, kanske skulle gått ut på en morgonpromenad, käkat gröt och kanske åkt till skolan (!) (om jag inte nu hade tagit studenten). Jag hade nog åkt till pappa och käkat på kvällen, ringt älsklingen min och gjort lite allmänt onytta... MEN..

...nu är det ju ingen vanlig måndag imorgon. Jag flyttar. Jag flyttar hemmifrån, från familjen, från vännerna, från Hallsta, till Linköping, till min älskling, till vår fina lägenhet. Jag är vemodig.
Känns som att tiden har gått så fort. Jag trodde ju inte att den dagen som man jämt talade om när man var liten skulle komma nu, för det har gått så fort. Snart är man 30 också!!!

Gick upp 05.50 imorse, lade i en tvätt i maskinen och gav mig ut på min sista morgonlöpningsrunda här i Hallsta på ett bra tag. Kommer att sakna denna runda, min runda. Varje morgon - nästan - i ett års tid har jag sprungit eller gått den. Idag gick det så underbart bra, jag lixom bara flög fram. Det kommer nog att ta ett tag innan jag hittar en lika prefekt runda i Linköping.

haha! Vilka konstiga saker man saknar egentligen. Men så är det inte - att jag bara saknar dessa, materiella, saker. Nej, det värsta är familjen och vännerna. Mina söta systrar som betyder allt för mig. <3

Jag är lite rädd för att bli ensam därnere. Tänk om jag inte får något jobb. inga pengar, inga vänner..
Hjälp!
Det finns en viss panik inom mig. Försöker låsa in den med alla reglar och tunga lås som jag har. Vill känna att detta kommer att bli bra, att allt kommer att ordna sig. Jag hoppas och försöker, verkligen försöker intala mig så...
Men ni som känner mig vet ju hur det där mer positivism brukar vara för min del..

Jag har packat ner hela mitt rum i en resväska. (eller, ja, det som fanns kvar i  mitt rum)
Nu far jag.
imorgon
snart..

kanske borde lära mig att ta vara lite mer på nuet, för tiden går fort - ruskigt fort.

Men, jag ser fram emot ett liv tillsammans med markus.
Denna vecka har nästan knäckt mig. Jag kan inte vara utan dig.
Längtar, längtar.. Imorgon!


Okej!
Dags..
Hejdå Hallstahammar!

Nu är det torsdag. Det betyder att det snart, snart, snart är måndag.
Måndagen som är väldigt speciell i mitt liv
Jag och Markus flyttar ihop. På riktigt! Det är ju helt galet. Så underbart galet.
Sen flyttar jag hemifrån också. Det känns vemodigt och lite konstigt. Men det ska det kanske göra. Man har ju endå bott hemma med mor, far och systerystrar i 19 år..
Sen blir jag SÅ JÄVLA ARBETSLÖS!! men, jag ska fan inte vara det  länge. Nej, för då går inte ekonomin riktigt ihop.
Så i Linköping blir mitt arbete att söka arbete :) Fyndigt va!

Sitter och lyssnar på Sommarpratare på P1 och så kom "så länge skutan kan gå".. ååå, nostalgitripp. Per och klassen övade den flitigt under maj/juni månad. Jag vill faktiskt gå ett år till i skolan, eller två, eller tre.
Det är så sjukt tryggt. Så sjukt kul (faktiskt). Men man ska väl gå vidare. Fan

Nej nu måste jag ha mat. Stått mig på Gröt sen klockan 9.
Fårse vad det blir. Råttorna dansar ju hungers-nöd-dansen i kylskåpet. haha, jag är själv hemma och jag är PANK!

Stenhård dag på jobbet.. Är ganska sliten just nu, och så har jag ont i ryggen av allt flyttande. Men ÄNTLIGEN (!) är vi klara med alla mina saker, prylar och partiklar som fanns på mitt rum. Nu är dem i mitt nya hem - i Linkan ;)
Det känns faktiskt bra, det ska bli kul att flytta och ha sitt eget. Även om det är lite jobbigt att lämna hemmet i Hallsta.. Nu är det bara soffan som ska ner till lägenheten.

Ja det var det där med soffan ja..
Igår körde jag och älsklingen hem i illfart från Linköping för att hinna till åsby där vi skulle handla en soffa. Vi trodde att det stängde klockan 19.00, och var där i god tid vid 17.50. Men då var det bara tio minuter kvar till stängning. Hursomhelst så köpte vi soffan och Markus prutade till en stor vas också :)
Vi åkte till lagret för att hämta soffan, lastade in de två delarna i vårt hyrda flak och åkte hem. Båda var hur trötta som helst. Vi packade in soffan efter mycket konkande i deras vardagsrum. Då Markus gjorde upptäckten och sa:
- ååå, nej,....
Jag: - Vad fan är det nu då?
- Det är två olika färger, sa markus
- I helvete, vad menar du, vadå två färger?, sa jag arg som en bålgeting.
- Ja men vafan, den där delen är svart och den andra är grå.

Jag trodde att jag skulle dö. Lagernissen hade tagit fel del. Så jävla förtvivlad blev jag. Orkade verkligen inte med något mer fel. Men, vi fick ringa till Åsby idag, så de ska komma och byta den gråa delen emot vår svarta - rätta del.
Life is not easy...

Nu har vi i alla fall en soffa.
Hemmet i Linköping börjar ta form.
Det är bara 10 dagar kvar tills jag flyttar.
Det är bara 10 dagar kvar tills jag och älsklingen blir sambos.<3

Nyss hemkommen från en underbart skön morgonpromenad i den fina morgonen. Snart bär det av till slussarna. Bara två veckor kvar att jobba, och BARA två (!!!) veckor kvar tills jag flyttar till Linköping.
Det har gått sjukt fort. Känns som det var igår jag vinkade av min älskling på tågstationen i Linköping, i vetskapen om att vi skulle leva på 'distans' i ett år. Men herregud.. det är ju nu, om två veckor.

Jag ser fram emot det enormt mycket. Men endå är det något i min som gör ont. Jag kommer ju att sakna så många. Mina syskon kommer jag att sakna så hemskt mycket. Det kommer att bli svår. Ni är världens bästa tjejer.
Jojo och madde, ni får ta hand om varandra här hemma nu. Sen måste ni komma ner och hälsa på mig!

Det finns en sak som gnager tungt också. Att jag inte har lyckats skaffa något jobb. Men fan, jag ska springa runt i Linköping som en tok. Det är först nu man inser hur det är att vara vuxen. Nu står man på egna ben, utan en enda jävla krona till inkomst. Men det ska väl gå det också - hoppas jag.


Liten har blivit stor ...

Idag var det en sådan där ovanlig dag - jag var nämligen ledig.
Passade på att sova ut litegrann i morse, i alla fall till 8.45. Sen tjatade jag på Markus att jag ville ha färskt bröd. Som tur var var han också sugen på det så han åkte till ICA och handlade. Sötisen!

Snodde älsklingens bil sen.
Åkte till världens bästa jojo och "hängde" lite innan hon hade vaknat till. Då bestämde vi oss för att spela minigolf.
Jag vann ganska överlägset. 70 till mig och 102 till Jojo (snacka om utklassning)
Sen stack vi till hamncafet och fikade. Efter det blev det Xbox och kaffe hemma hos Jojo.
Helt underbar dag. Så roligt att vara med den bruden.
Känns tungt att veta att det snart kommer att vara 18 mil emellan oss. att man måste planera lååångt i förväg för att träffas i en endaste liten helg. Det känns tungt.
Men jag vet, alltid du och jag jojo <3




Nu ska jag mysa lite med min älskling som ligger i min bäddsoffa och ser söt ut. Snart, snart är vi riktiga sambos. Känns nytt, annorlunda, underbart, läskigt, ja en väldigt massa känslor är det ...
Men jag älskar min markus över allt annat på denna jord. <3