Hejdå Hallstahammar!
Sista veckan som boende i Hallstahammar lider mot sitt slut. Söndag idag. Imorgon skulle det kunna vara en helt vanlig måndag, kanske skulle gått ut på en morgonpromenad, käkat gröt och kanske åkt till skolan (!) (om jag inte nu hade tagit studenten). Jag hade nog åkt till pappa och käkat på kvällen, ringt älsklingen min och gjort lite allmänt onytta... MEN..
...nu är det ju ingen vanlig måndag imorgon. Jag flyttar. Jag flyttar hemmifrån, från familjen, från vännerna, från Hallsta, till Linköping, till min älskling, till vår fina lägenhet. Jag är vemodig.
Känns som att tiden har gått så fort. Jag trodde ju inte att den dagen som man jämt talade om när man var liten skulle komma nu, för det har gått så fort. Snart är man 30 också!!!
Gick upp 05.50 imorse, lade i en tvätt i maskinen och gav mig ut på min sista morgonlöpningsrunda här i Hallsta på ett bra tag. Kommer att sakna denna runda, min runda. Varje morgon - nästan - i ett års tid har jag sprungit eller gått den. Idag gick det så underbart bra, jag lixom bara flög fram. Det kommer nog att ta ett tag innan jag hittar en lika prefekt runda i Linköping.
haha! Vilka konstiga saker man saknar egentligen. Men så är det inte - att jag bara saknar dessa, materiella, saker. Nej, det värsta är familjen och vännerna. Mina söta systrar som betyder allt för mig. <3
Jag är lite rädd för att bli ensam därnere. Tänk om jag inte får något jobb. inga pengar, inga vänner..
Hjälp!
Det finns en viss panik inom mig. Försöker låsa in den med alla reglar och tunga lås som jag har. Vill känna att detta kommer att bli bra, att allt kommer att ordna sig. Jag hoppas och försöker, verkligen försöker intala mig så...
Men ni som känner mig vet ju hur det där mer positivism brukar vara för min del..
Jag har packat ner hela mitt rum i en resväska. (eller, ja, det som fanns kvar i mitt rum)
Nu far jag.
imorgon
snart..
kanske borde lära mig att ta vara lite mer på nuet, för tiden går fort - ruskigt fort.
Men, jag ser fram emot ett liv tillsammans med markus.
Denna vecka har nästan knäckt mig. Jag kan inte vara utan dig.
Längtar, längtar.. Imorgon!
Okej!
Dags..
Hejdå Hallstahammar!
...nu är det ju ingen vanlig måndag imorgon. Jag flyttar. Jag flyttar hemmifrån, från familjen, från vännerna, från Hallsta, till Linköping, till min älskling, till vår fina lägenhet. Jag är vemodig.
Känns som att tiden har gått så fort. Jag trodde ju inte att den dagen som man jämt talade om när man var liten skulle komma nu, för det har gått så fort. Snart är man 30 också!!!
Gick upp 05.50 imorse, lade i en tvätt i maskinen och gav mig ut på min sista morgonlöpningsrunda här i Hallsta på ett bra tag. Kommer att sakna denna runda, min runda. Varje morgon - nästan - i ett års tid har jag sprungit eller gått den. Idag gick det så underbart bra, jag lixom bara flög fram. Det kommer nog att ta ett tag innan jag hittar en lika prefekt runda i Linköping.
haha! Vilka konstiga saker man saknar egentligen. Men så är det inte - att jag bara saknar dessa, materiella, saker. Nej, det värsta är familjen och vännerna. Mina söta systrar som betyder allt för mig. <3
Jag är lite rädd för att bli ensam därnere. Tänk om jag inte får något jobb. inga pengar, inga vänner..
Hjälp!
Det finns en viss panik inom mig. Försöker låsa in den med alla reglar och tunga lås som jag har. Vill känna att detta kommer att bli bra, att allt kommer att ordna sig. Jag hoppas och försöker, verkligen försöker intala mig så...
Men ni som känner mig vet ju hur det där mer positivism brukar vara för min del..
Jag har packat ner hela mitt rum i en resväska. (eller, ja, det som fanns kvar i mitt rum)
Nu far jag.
imorgon
snart..
kanske borde lära mig att ta vara lite mer på nuet, för tiden går fort - ruskigt fort.
Men, jag ser fram emot ett liv tillsammans med markus.
Denna vecka har nästan knäckt mig. Jag kan inte vara utan dig.
Längtar, längtar.. Imorgon!
Okej!
Dags..
Hejdå Hallstahammar!
Kommentarer
Postat av: jojo
saknar dig redan vännen.... massor..!!
Postat av: SE
Lycka till!
Oroa dig inte för mycket, ta några djupa andetag ibland och kom ihåg att njuta av livet, det mesta fixar sig nog till slut.
Trackback
