Om drömmen blev verklighet

Inatt drömde jag om dig Mormor. Jag trodde verkligen att det var på riktigt. Att du var här, hos oss.
Jag drömde om att vi käkade midda hemma hos dig.. Du vet, som vi brukade göra. det gör så ont i mig, jag mådde så dåligt imorse när jag vaknade och insåg att allt bara var en dröm. En förbannad jävla dröm som aldrig någonsin kommer att bli verklighet igen. det är så grymt. Jag vill inte att det ska vara såhär. Allt är orättvist. Jag saknar dig vareviga sekund. Jag tänker på dig ofta, och jag önskar av hela mitt hjärta att vi alla får dig tillbaka.

Vill inte tro att det är sant, det som hänt. Men för var dag som går så förstår jag nog mer och mer. Snart tre månader. Tre månader av saknad (!) Det går inte att förstå. Jag tror aldrig att jag kommer att förstå. Hur kan du, världens bästa, tas ifrån oss på detta grymma sätt. Nej, det var verkligen inget rättvist slut och det är därför som jag inte kan acceptera det.

Vill bara somna, drömma om dig, alla fina minnen med dig. Då känns det så levande, så riktigt. Det kändes verkligen som att du gav mig den där kramen. I drömmen ja, men endå påriktigt. Jag vet att du finns här hos oss ändå. Men jag saknar dig så otroligt mycket.

jag saknar dig mormor <3

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0