Barfotabarn i livet

det är sjukt. Jag har sådan träningsvärk att jag nästan kan titulera mig som invalid. I måndags körde jag triceps/bröst på gymmet här i Linköping. Jag var så otroligt taggad inför detta första gympass på nästan två (!) månader.
Dum som jag är ville jag inte minska mina vikter, utan köra lika hårt som jag gjorde sista veckan i Juni.
Så här efteråt inser jag hur dumt det var.

Igår var en dag genomliden av smärta.
Men idag är en dag då jag inte kan röra mig.
Kunde inte borsta håret utan att kämpa med att lyfta upp armen i 2 minuter.
Jag kan definitivt inte klä på mig utan att nästan börja gråta av smärta.
Jag undrar hur den här dagen ska gå..

En sak är i alla fall säker. Om mina triceps återhämtar sig så LOVAR jag att aldrig mer köra såhär dumt hårt.
Bara när jag har gymmat ett tag så att musklerna klarar lite påfrestningar.

Om någon vet vad man ska göra åt smärtan så är alla tips välkomna!

Ska snart till arbetsförmedlingen. Egentligen vet jag inte vad jag ska göra där, men vafan. Kul att träffa lite folk. Jag blir ju nästintill galen av att sitta här hemma - ensam - hela dagarna.
Förresten, var på anställningsintervju igår. De skulle höra av sig idag. Så jag hoppas.
Dock är det ett försäljningsjobb, men med fast månadslön. Vilket är bra sålänge, tills jag hittar något jag vill jobba med.

saknar er därhemma.
saknar skolan som fan också ..

Undra om liniment är bra?!
Ska testa.
Ciao!