Barfotabarn i livet

Det har blivit en hel del löpning, och kanske nästintill enbart löpning i min träning de senaste månaderna. Tyckte att jag hade jobbat upp en bra styrka under hela perioden som jag var gravid och kände mig rätt stark. Nu, fyra månader senare känner jag mig allt annat än stark. Under graviditeten gick jag upp 10 kg och har idag gått ner 16kg. Mycket tack vare (eller på grund av) alla timmars ammande. Så nu är jag 16kg lättare, men framförallt vek och svag. Det känns inte bra. Så nu har jag ett jobb framför mig med att kombinera styrketräning med löpträning. Är rädd att jag kommer att skada mig om det bara blir löpträning utan en stabil grund.

 

Så idag körde jag ett svettigt styrkepass med TRX-banden när Freja låg och sov. Kompletterade det med att köra en hel del bålstyrka och sedan gå ut och skotta frenetiskt. Så idag har jag fått min styrketräningsdos. Men visst är det långt kvar till forna styrkeformen...

 

 

Nu har vi återhämtat oss från förkylningen och kanske (förhoppningsvis) även från bloggtorkan. Freja har haft sin första lilla milda förkylning. Har varit lite gnälligt men långt ifrån nätter utan sömn. Även jag och PJ har varit förkylda. Jag kunde trots min förkylning genomföra ett dop, ta hand om lilla Freja, sköta de sysslor som behövs göras och så vidare... PJ låg på soffan och tittade på film och undrade om hans sista stund var kommen - han var ju faktiskt JÄTTEFÖRKYLD!!! Herregud säger jag.

 

Har nyss varit ute och sprungit. Var över en vecka sedan. Mitt mål för januari var att klara 15km. Var inte ett dugg sugen på att springa imorse men detta var min sista chans att hinna med ett långlopp innan januari är över. Så jag kallade på träningsdjävulen i mig och så var jag ombytt. Mitt mål var att springa till Kärrbo kyrka och sedan vända. Det var längesedan jag blev så glad över att se en kyrktopp. Det värsta var att jag då bara var halvvägs eftersom det var samma sträcka tillbaka. 16km på tiden 1:33 blev det. Jag är så nöjd (och även totalt slut i kroppen)!

 

Nästa delmål är att klara en halvmara (21km) i februari.

 

Idag firar vi Frejas första namnsdag Freja Felicia. Lyckades pricka in så att hon har namnsdagskalas med två veckors mellanrum. Är så glad över att få se vår lilla skatt växa och lära sig nya saker var dag som går. Idag höll jag på att smälta när hon skrattade kluckande högt på skötbordet. Det är inte långt till glädje- och lyckotårar.

 

139 dagar kvar till Stockholm Marathon. Jag kom nyss hem från helgens långpass (eller vad som är tänkt att utökas till ett långpass). Idag blev det 13,3km. Jag gillar verkligen att springa i kyla. Minus nio grader var inga problem för mig. Är glad över att jag inte börjar hosta vid minsta minusgrader vilket kan vara ett problem för många. Dagens pass kändes otroligt behagligt. Hade ett tempo på 5.50min per km. När det är dags för maraton tänker jag ligga något långsammare än detta. Delmålet för januari är att springa 15km. Idag var jag nära att springa lite till men på träningsschemat stod det 13km och då fick jag försöka hålla mig till det. Ibland glömmer jag bort att det faktiskt är knappt fyra månader sedan jag gick igenom en förlossning. Ibland undrar jag om det var klokt att anmäla sig till loppet, men eftersom det känns bra när jag är ute och springer så får jag sikta på att det kommer gå vägen.

Nytt år, 2014. Jag gillar verkligen att se sammanfattningar av det gångna året. Rapports årskrönika och sportkrönikor av idrottsprestationerna under 2013. Jag gillar att sammanfatta, reflektera, sortera bra och dåligt för att sedan ta ny luft i lungorna för ett nytt år. Jag gillar liksom det där med ett tydligt slut och en tydlig början.

 

Tänkte därför sammanfatta mitt 2013. Utan tvekan var det ett händelserikt år fyllt med glädje. Ett bra år. Januari började med nytt jobb på Lindboskolan, min gamla högstadieskola. Alldeles full av nostalgi entrade jag ljushallen den 7 januari för skolstart - igen! Jag vikarierade som idrottslärare under hela vårterminen och stortrivdes. Det var ungefär det som hände i arbetssammanhang, en ganska liten händelse jämfört med det som kom att forma hela året 2013 för min och PJs del. Ett plus på stickan (äntligen) den 19 januari. Om allt gick som det skulle så var det menat att vi skulle bli föräldrar i september. Det höll hela vägen och Freja föddes den 19 september. Jag minns det som en oerhörd glädje och lycka men jag känner också en enorm tacksamhet och stolthet över att jag lyckades att genomgå en graviditet och förlossning så bra. Jag har en enorm respekt för den kraft som visade sig bo i min kropp. Den kraften är ingenting som jag känner av idag på något speciellt vis, men jag vet att den finns därinne. Jag litar till hundra procent på mig själv och jag är stolt över mig på ett sätt som jag inte var innan Freja föddes. 

 

Efter att Freja föddes har det varit ett totalt fokus på att hitta in i rollen som mamma. Det har varit svårt att förhålla sig till rollen "Therese och mamma". Ibland har jag bara velat låsa in mig i ett rum och bara vara "jag". Kanske är det normalt att dessa tankar och känslor kommer. Nu efter tre månader behöver jag inte kämpa lika hårt för att vara det ena eller det andra. Jag kan vara båda delarna och vara nöjd i båda.

 

Vad hände mer under 2013? PJ köpte en Ford mustang som vi åkte runt i hela sommaren. Jag minns hur Freja rumlade runt i magen av motorljudet. I slutet fick jag sammandragningar när PJ gasade på. Det ska bli intressant att se hur Freja reagerar i vår när vi kör ut Mustangen ur garaget.

 

2013 var också ett år då jag verkligen fick försöka att lyssna till kroppen vad gäller träning. Jag fick kompromissa med min vilja att köra högintensiva pass. Det blev istället ett år där jag i lugn takt kunde bygga styrka och arbeta med svagheter. Kanske helt välbehövligt att graviditeten kom när den kom. Jag kände mig i otroligt god fysisk form den dag förlossningen startade. Tränade minst tre dagar på gym under hela graviditeten. Sprang till vecka 22 och körde därefter crosstrainer och promenader i motlut ända fram till dagen innan förlossning.

 

2013 blev även året då vi såg ett slut på husrenoveringen. Detta ledde till att vi idag kan bjuda hem gäster och titta på en nästan färdigrenoverad övervåning.

 

2013 blev även året då jag och PJ förlovade oss. Inget planerat bröllop för 2014 (än!), utan vi landar nog lite i alla händelser under detta år för att sedan ta nästa steg.

 

Såklart är detta bara små inblick i vad som hände 2013. Det var avslutet. Nu till starten. 2014. Jag ser fram emot att få vara med i Frejas utveckling. Att få dela alla hennes små egenheter och utvecklingssteg. Att få skratta, trösta, vara nära och att vara hennes trygghet. Det ser jag med sådan kärlek fram emot.

 

Jag ska under 2014 testa min kropp och försöka plocka fram den där kraften jag nämnde tidigare. Jag har anmält mig till Stockholm maraton som går av stapeln den 31 maj. Så målet för 2014 är att fortsätta ta hand om min kropp på det vis som jag vet är det bästa, genom träning och bra kost.

 

Min största utmaning för 2014 blir att skaffa mig ett jobb. Ett sjukgymnastjobb (eller fysioterapeut) som det heter nu. Jag önskar att jag nästa år kan blicka tillbaka på denna text och se att jag lyckades med punkten att skaffa ett jobb.

 

Jag ska träna på att se mer positivt på det ovissa. Hittills har jag ofta valt den lite mer pessimistiska och negativa inställningen. Jag ska lära mig att påverka det jag kan och inte oroa mig över sådant som jag omöjligt kan påverka. (Då var det skrivet och bara till att följa!)

 

Så, nu nöjer jag mig med denna sammanfattning. Jag har gjort ett avslut och skapat visioner inför det nya. Kanske är denna text mest till för mig själv. Något som jag kan blicka tillbaka på under slutet av 2014 för att se vad som infriade sig och vad som behöver tas med in i 2015.