Barfotabarn i livet

Den lilla gumman (ibland kärringen) som bor i min kropp följer ju programmet plus med stor spänning. Likaså hoppar jag högt varje gång tidningen "råd & rön" dimper ner i brevlådan. Hade jag varit ett barn hade man sagt att jag var lillgammal, nu är jag snarare kärringgammal. Men det som stör mig nått otroligt är detta hysteriska fusk med mat.

 

Tittade på gårdagens avsnitt av plus där de hade granskat hur märkningen av en vara stämmer överens med innehållet. De kom fram till att svampsoppan innehöll en halv champinjon, chilisåsen knappt en knivsudds chili, guacamolen en tesked avocado och smördegen saknade helt smör. Jag vet att halvfabrikat inte är bra, men får man för den sakens skull räkna med att endast äta kemiska ämnen när man någon gång kan tvingas äta något som säljs på hyllorna i butiken? Finns det inget jävla ansvar hos matindustrin?! Jag blir galen. Efter att ha satt mig in en hel del i vad maten egentligen innehåller så känns det nästan som att jag plockar ner gift i kundvagnen när jag tar en icke-ekologisk frukt eller tillbehör till tacon.

 

Jag känner mig nästan äcklig när jag äter något som jag vet inte riktigt är helt naturligt. Tänker på vad dessa ämnen gör i kroppen minuterna, timmarna, dagarna efter att jag har svalt den sista tuggan. Försöker så långt det går att äta så "ren" och naturlig mat som möjligt men jag tycker att det är sjukt att man ska behöva tänka så. Kanske finns det många som tycker att det är bra med tacobröd som håller sig ätdugliga i 8 månader? Industrin jublar över dessa människor. Jag föraktar industrin. Fyfan vad fult att lura konsumenterna. Konstigt att vi får mer adhd, koncentrationsstörningar, hormonrubbningar, cancer, fetma... ...

 

Trött blir jag!