Barfotabarn i livet

Igår fyllde Freja hela tre veckor. Det går snabbt. Samtidigt som det känns som att jag inte gör någonting alls på dagarna och har hur mycket tid som helst så blir ändå ingenting gjort och jag känner att tiden bara rusar fram mellan alla amningstillfällen. Det är bara för mig att lägga ner stridsyxan om att hinna med tusen projekt varje dag. Allt som hinns med får ses som ett plus i kanten. Kanske är detta den nyttigaste tiden i mitt liv. Kanske är det nu som jag lär mig att leva i nuet. Jag kan inte göra så mycket annat, Freja styr. Precis som det ska vara. Ser fram emot att kunna träffa lite vänner och bekanta om någon/några veckor. Just nu känns det som att jag inte kommer ut ur huset, men jag har fått tips från coachen om att det vänder - snart!