Barfotabarn i livet

Eftersom PJ och jag allt mer finner oss i våra pensionärsrutiner så vaknade vi utvilade klockan 06:00 och började renovera en timme senare. Nu är det målning som gäller. Vi började med att tvätta ca 50 kvadratmeter tak. Jag kan inte säga att jag var så väldigt motiverad att genomföra den uppgiften men vi hjälptes åt och det gick ganska snabbt. PJ fortsattte att måla och jag gick ut och beskar buskar i trädgården. Känns fint att klockan bara är halv 11. Sedan ska det ju tilläggas att vi somnar kring klockan nio varje kväll.

 

PJ har varit på rep hela kvällen så jag passade på att se en film som jag länge velat se. Trodde inte att filmen skulle vara något för PJ så nu hade jag mitt tillfälle. Av någon anledning så lyckas jag alltid välja filmer som fastnar som en tagg i hjärtat efteråt.

 

När jag var tonåring läste jag en bok som hette "jag saknar dig, jag saknar dig". Minns att jag grät genom hela boken. Hösten 2011 filmatiserades denna bok och filmen fick namnet "jag saknar dig". Den handlar om två tvillingsystrar där den ena tragiskt går bort och den andra blir kvar (det avslöjas direkt så jag har inte förstört filmen nu). Senaste två timmarna, under tiden filmen har pågått, så har jag konstant gråtit. Vilken hemsk film. Men sevärd. Fast taggen sitter kvar i hjärtat och tårarna rinner fortfarande...

 

 

Är inte det här den bästa tiden på året. Känner mig ibland som en gammal gumma, men vad slår att ljuset är tillbaka klockan 6 på morgonen, fåglar som kvittrar, sol som värmer i ansiktet, smält snö som rinner längs vägen? Inte är det mycket som slår det. Tog en löprunda på lunchen och bara njöt. Laddar alla depåer som finns i kroppen efter denna mörka höst och vinter.

 

I måndags fick vi våra två soffor från Bolia. De ligger ännu inplastade och kommer nog inte att packas upp förrän vardagsrummet är klart. Såhär ligger vi till just nu:

 

Jag kan ju inte vara så stolt över min frekvens på inlägg på denna blogg. Nu har jag dock samlat ihop lite bilder på köket, vardagsrummet och tvättstugan. Anledningen till att det dröjer så är att ingenting är riktigt klart och då vill jag vänta. Fast jag inser att det kommer att ta ett tag innan alla små finesser är klara så jag får visa hur resultatet är nu.

 

Så detta inlägg får bli före- och efterbilder på köket.