Barfotabarn i livet

 

Är nu i vecka 33+4. Bara 6 veckor kvar till beräknad födelse. Känns sjukt! Ska vi bli föräldrar!?!? Det slog mg med en ordentligt käftsmäll nyss. Hur ska vi klara det här? Jag har ju aldrig ens hållit i ett nyfött barn. Jag kan väl inte byta blöja... Hur gör jag när barnet skriker? Antagligen är det många tankar som far i huvudet. Vaknade i natt efter en hemsk mardröm. Trodde att dessa mardrömmar var över i och med att jag lämnat barnaåren, men detta är som att vara barn på nytt. Ni vet de där drömmarna som inte har något sammanhang alls och är så overkliga och surrealistiska så att det inte går att få klarhet. Vaknade och var helt skrämd och stressad. Gnydde lite och PJ höll om mig. Då kunde jag tillslut somna om.

 

Var nyss hos barnmorskan. Blodsocker och blodtrycket var bra, så förhoppningsvis klarar jag mig från graviditetsdiabetes och havandeskapsförgiftning. Knyttets hjärtljud var 130 slag per minut. Lite lägre än tidigare. Sedan hade knyttet nästan fixerat sig med huvudet nedåt. Barnmorskan kunde bara röra lite smått på huvudet. Nu hoppas jag att den lilla vilden ligger kvar i detta läge framöver.