Barfotabarn i livet

Yes yes yes...
1,5 års jobb med kandidatuppsatsen resulterade idag i ett Godkänt (av godkänt möjliga)!

Enormt, super, klockrent grymt bra jobbat Sofia!!!
En fruktansvärt rolig period. Faktist utan några större bakslag.
Tyvärr kunde vi i vår studie om SMS-påminnelser och dess effekt på följsamheten för patienter med hemträningsprogram se några tydliga effekter. Men vi tror nog att större studier skulle kunna få bättre resultat.

Hursomhelst, det här tiden har innehållit så mycket mer än bara SMS-påminnelser.
Kansk borde vi skriva en bok i alla fall Sofia.
Eller, kanske en master (som examinatorn tyckte) om hur det var att skriva kandidatuppsatsen.

"Livet i en inkorg - mailkonversationer under kandidatuppsats"
kap 1. Lakrits och cheesburgare
kap 2. Sixten och kanelbullekladdande barn
kap 3. Word-therror (angående Sofias okunskap i programmet word)
kap 4. Nu ska vi se som häxan flyter
kap 5. Inglisch äpstrakt
kap 6. Enkätjäveln

Utöver dessa givna kapitel ska boken även innehålla: ”Här, ta några plommon vettja!”, ”hur gjorde du det där???” (och personen i fråga tittar fundersamt på datorskärmen och programmet som tydligen kallas ”word”), ”dalar som är så djupa att man känner värmen från magman”, ”scouter, pinnbröd och hajk”… Knivar och "be in the zone".. Och getingar i fönstret som bara måste släppas ut det första som görs på morgonen..
och mycket mycket mer.


Ååå, fan vad jag kommer saknar det här Sofia! Vi gör en master! (host, host… kan jag öppna fönstret?)