Så var olyckan där!
Är äntligen i Uppsala igen. 3 veckor är minst 2 veckor för mycket.
Jag är även väldigt glad över att jag kom fram till Uppsala igår.
Tog en tidigare buss från Motala (15.35) för att vara säker på att jag skulle vara på tågstationen i Linköping i tid. Tåget till Uppsala gick 17.15. Jag skulle vara framme med bussen 16.40.
Jag har ju den senaste veckan haft panik varenda minut på bussresan mellan Motala-Linköping. Det är nog lätt ett tiotal trafikolyckor jag har sett under dessa resor. Gillar verkligen inte att åka buss i vinterväglag. Nog om min rädsla. Igår fick jag fog för att vara rädd, men då reagerade jag inte ens.
Strax efter Fornåsa så mötte vi en buss. Precis i mötet så small det till och sen vajade vår buss till litegrann och busschauffören stannade. Bussarna smällde ihop. Fast det var ingen större skada skedd, lite sprickor i fönstret och e sidobackspegel som rök all världens väg.
Busschauffören ville inte köra vidare. Och eftersom det inte hände något katastrofalt började jag oroa mig för att hinna till tåget. Vi fick information om att det låg en buss 10 min bakom oss som skulle stanna och plocka upp oss. Men vad händer? Jo precis det man kan ana när det gäller trafikinformationens funktioner. Bussen blåser förbi och så är den borta...
Nu är vi körda - jag är körd. Nästa buss går förbi oss 17.15.
I irritation och säkerligen en enorm längtan efter PJ så tog jag min väska, stövlade fram till busschauffören och bad honom att öppna dörren (min tanke var att lifta med en bil).
Busschauffören vägrade öppna: "det är farligt där ute, det är mörkt"
Jag: "Jag har både reflexer och ficklampa, jag behöver vara i Linköping 17.15 så öppna. Nu!"
Anledningen till att jag hade både reflexer och ficklampa var helt enkelt mitt katastroftänkande. Jag visste att det skulle hända ngt på den där vägen, och när olycka är framme så är det totalt livsfarligt att vara på vägen utan att synas.
Så jag tog helt enkelt min väska och gick ut för att ta en bil. Istället kommer en buss som det står "ej i trafik" på. Jag blinkar med ficklampan mot bussen och den stannar.
Jag traskar in i bussen som är tom förutom en chaufför: "vart ska du?"
Chauffören: "till resecentrum, jag börjar min tur 17.13"
Jag: "Fyfan vad fint, kan vi åka med?"
Chauffören: "Vad är det som har hänt?"
Jag: "Vi tar det sen, får vi åka med?"
Så alla passagerare får flytta över till den tomma bussen. Han kör på och 17.12 är vi på stationen i Linköping. 17.14 sätter jag foten på tåget.
HERREGUD
jag darrade som ett asplöv. Men till Uppsala kom jag.
Summan av detta:
- gnäll inte på mitt katastroftänkande, olyckor händer.
- och när olyckor händer så är det bra att man har haft ett katastroftänk för då har man utrustat sig med reflexer och ficklampa!
- och människor är roliga varelser. Alla blir så öppna och pratsamma när det händer något oplanerat.
Jag är även väldigt glad över att jag kom fram till Uppsala igår.
Tog en tidigare buss från Motala (15.35) för att vara säker på att jag skulle vara på tågstationen i Linköping i tid. Tåget till Uppsala gick 17.15. Jag skulle vara framme med bussen 16.40.
Jag har ju den senaste veckan haft panik varenda minut på bussresan mellan Motala-Linköping. Det är nog lätt ett tiotal trafikolyckor jag har sett under dessa resor. Gillar verkligen inte att åka buss i vinterväglag. Nog om min rädsla. Igår fick jag fog för att vara rädd, men då reagerade jag inte ens.
Strax efter Fornåsa så mötte vi en buss. Precis i mötet så small det till och sen vajade vår buss till litegrann och busschauffören stannade. Bussarna smällde ihop. Fast det var ingen större skada skedd, lite sprickor i fönstret och e sidobackspegel som rök all världens väg.
Busschauffören ville inte köra vidare. Och eftersom det inte hände något katastrofalt började jag oroa mig för att hinna till tåget. Vi fick information om att det låg en buss 10 min bakom oss som skulle stanna och plocka upp oss. Men vad händer? Jo precis det man kan ana när det gäller trafikinformationens funktioner. Bussen blåser förbi och så är den borta...
Nu är vi körda - jag är körd. Nästa buss går förbi oss 17.15.
I irritation och säkerligen en enorm längtan efter PJ så tog jag min väska, stövlade fram till busschauffören och bad honom att öppna dörren (min tanke var att lifta med en bil).
Busschauffören vägrade öppna: "det är farligt där ute, det är mörkt"
Jag: "Jag har både reflexer och ficklampa, jag behöver vara i Linköping 17.15 så öppna. Nu!"
Anledningen till att jag hade både reflexer och ficklampa var helt enkelt mitt katastroftänkande. Jag visste att det skulle hända ngt på den där vägen, och när olycka är framme så är det totalt livsfarligt att vara på vägen utan att synas.
Så jag tog helt enkelt min väska och gick ut för att ta en bil. Istället kommer en buss som det står "ej i trafik" på. Jag blinkar med ficklampan mot bussen och den stannar.
Jag traskar in i bussen som är tom förutom en chaufför: "vart ska du?"
Chauffören: "till resecentrum, jag börjar min tur 17.13"
Jag: "Fyfan vad fint, kan vi åka med?"
Chauffören: "Vad är det som har hänt?"
Jag: "Vi tar det sen, får vi åka med?"
Så alla passagerare får flytta över till den tomma bussen. Han kör på och 17.12 är vi på stationen i Linköping. 17.14 sätter jag foten på tåget.
HERREGUD
jag darrade som ett asplöv. Men till Uppsala kom jag.
Summan av detta:
- gnäll inte på mitt katastroftänkande, olyckor händer.
- och när olyckor händer så är det bra att man har haft ett katastroftänk för då har man utrustat sig med reflexer och ficklampa!
- och människor är roliga varelser. Alla blir så öppna och pratsamma när det händer något oplanerat.
lögnen
En dag såg hon sanningen i vitögat
då vände hon om och sprang hem
en enda gång mötte hon sanningen
och aldrig vill hon se honom igen
för inte är sanningen vacker
nej, snarar är han grotesk
inte är sanningen ljuvlig och ren
nej, snarare bitter och besk
så vände hon hem till lögnen igen
han slöt henne i sin famn
där glömmer hon genast sanningen
då lögnen viskar hennes namn
//L-E
då vände hon om och sprang hem
en enda gång mötte hon sanningen
och aldrig vill hon se honom igen
för inte är sanningen vacker
nej, snarar är han grotesk
inte är sanningen ljuvlig och ren
nej, snarare bitter och besk
så vände hon hem till lögnen igen
han slöt henne i sin famn
där glömmer hon genast sanningen
då lögnen viskar hennes namn
//L-E
syster
My demons walk with me
they told me not to leave them, alone
I put you on the tree
I tore your heart to pieces
Please forgive me
Please please forgive me
My demons walks with me
I beg them not to leave me, alone
and so your heart is free
and so your heart is free
Please forgive me
they told me not to leave them, alone
I put you on the tree
I tore your heart to pieces
Please forgive me
Please please forgive me
My demons walks with me
I beg them not to leave me, alone
and so your heart is free
and so your heart is free
Please forgive me
Förlåt för mitt sätt
förlåt för att jag är så som du skrev
jag når inte upp till att vara som du.
jag försöker, men det blir fel.
fel fel fel.
älskade sys
förlåt för att jag är så som du skrev
jag når inte upp till att vara som du.
jag försöker, men det blir fel.
fel fel fel.
älskade sys
Ljus framtid (utan MDT)
Förövrigt...
Det är roligt med lite positiv läsning ibland:
Ljus framtid för sjukgymnaster
Jag längtar tills jag har min legitimation - och kan göra den behandling jag själv väljer.
då kan han ta sin MDT och fortsätta denna smala behandlingsväg.
Fasiken!
Det är roligt med lite positiv läsning ibland:
Ljus framtid för sjukgymnaster
Jag längtar tills jag har min legitimation - och kan göra den behandling jag själv väljer.
då kan han ta sin MDT och fortsätta denna smala behandlingsväg.
Fasiken!
glömmer 46
Jag lägger den här veckan bakom mig.
Jag hoppas att det inte kommer en till likadan - någonsin.
aldrig
Självförtroende i botten.
Självkänslan som reda är repad och trasig fick sig några törnar till.
jag förstår bara inte.
Tack vänner, tack för att ni finns.
tack för att du finns.
Jag hoppas att det inte kommer en till likadan - någonsin.
aldrig
Självförtroende i botten.
Självkänslan som reda är repad och trasig fick sig några törnar till.
jag förstår bara inte.
Tack vänner, tack för att ni finns.
tack för att du finns.
Jag går när nu kommer
Jag lovar ingenting till er
Jag gör aldrig om det
Ni sårar min akilleshäl
//Jag går när ni kommer
Jag lovar ingenting till er
Jag gör aldrig om det
Ni sårar min akilleshäl
//Jag går när ni kommer
En lördag jag har längtat efter
Jag är så peppad inför kvällens äventyr!
SjukHUsfesten i all ära, men framförallt en fest med världens bästa linköpings/SG-folk...
Och den största bonusen av allt - en fulltalig Olssontrio.
Det här komemr bli bra..
Nej det här kommer bli så jäkla grymt! Det är vad det kommer bli...
Armen i vinkeln, blicken i skyn...
SjukHUsfesten i all ära, men framförallt en fest med världens bästa linköpings/SG-folk...
Och den största bonusen av allt - en fulltalig Olssontrio.
Det här komemr bli bra..
Nej det här kommer bli så jäkla grymt! Det är vad det kommer bli...
Armen i vinkeln, blicken i skyn...
över sjön
Dagens uppmaning - GÖR!
1. Gå till Google maps
2. Tryck på "vägbeskrivning".
3. Skriv Japan som startplats och China som stopplats.
4. Gå till punkt 43 i vägbeskrivningen.
Kan det bli mer klockrent?
1. Gå till Google maps
2. Tryck på "vägbeskrivning".
3. Skriv Japan som startplats och China som stopplats.
4. Gå till punkt 43 i vägbeskrivningen.
Kan det bli mer klockrent?
Springa i vatten
Så var den första praktikveckan avklarad. Fyrdagsvecka borde vara lag.
Inte för att jag vill slippa jobbet - nej det älskar jag - men mer för att få tid att reflektera.
För nu är jag TRÖTT!
Men jag är så lycklig. Lycklig, lycklig, lycklig. Att gå upp 5 varje morgon, sätta sig på en buss i en timme, jobba hela dagen och sitta på bussen hem en timme, hela tiden med ett leende på läpparna, det är nog bara det här yrket som kan få just mig att känna så.
Idag fick jag testa löpning i vatten. Man hade en "flytväst" på sig och sen sprang man helt enkelt i vattnet. Trodde inte att det skulle vara så märkvärdigt innan jag hoppade i plurret. Men jäklar. Det brände i benen, det drog i musklerna och jag fick puls. Sjukt bra alternativ träning om man inte ska belasta höft/knä/fötter eller har ryggproblem. Och det här kommer man få betalt för sen.. Underbart!
Inte för att jag vill slippa jobbet - nej det älskar jag - men mer för att få tid att reflektera.
För nu är jag TRÖTT!
Men jag är så lycklig. Lycklig, lycklig, lycklig. Att gå upp 5 varje morgon, sätta sig på en buss i en timme, jobba hela dagen och sitta på bussen hem en timme, hela tiden med ett leende på läpparna, det är nog bara det här yrket som kan få just mig att känna så.
Idag fick jag testa löpning i vatten. Man hade en "flytväst" på sig och sen sprang man helt enkelt i vattnet. Trodde inte att det skulle vara så märkvärdigt innan jag hoppade i plurret. Men jäklar. Det brände i benen, det drog i musklerna och jag fick puls. Sjukt bra alternativ träning om man inte ska belasta höft/knä/fötter eller har ryggproblem. Och det här kommer man få betalt för sen.. Underbart!
Att vara sjukgymnast
Jag kommer älska mitt framtida yrke. Jag kommer verkligen att älska det.
Det är i mötet med alla underbara människor som man känner sådan enorm lycka.
Lycka över att JAG faktiskt kan hjälpa andra. Jag kan ge dem råd, stöd och vägledning. Jag ÄR någon.
En dag på praktiken, 9 timmar, och jag älskar det.
Jag mötte dessutom min största rädsla och jag var inte ens rädd. Jag kunde hjälpa!
Det är i mötet med alla underbara människor som man känner sådan enorm lycka.
Lycka över att JAG faktiskt kan hjälpa andra. Jag kan ge dem råd, stöd och vägledning. Jag ÄR någon.
En dag på praktiken, 9 timmar, och jag älskar det.
Jag mötte dessutom min största rädsla och jag var inte ens rädd. Jag kunde hjälpa!
Och ett sådant välkomnande på hemsidan skadar ju inte...
Jag vill börjar jobba nu nu nu!
veckor
Vecka 45 är här.
6 veckor med pendlande till Motala börjar imorgon.
I 6 veckor ska jag lära mig att vara sjukgymnast i primärvården.
Läskigt men oerhört spännande...
Sen ska jag lyckas överleva tre veckor utan dig.
Jag är så innerligt tacksam över att du kom in i mitt liv.
6 veckor med pendlande till Motala börjar imorgon.
I 6 veckor ska jag lära mig att vara sjukgymnast i primärvården.
Läskigt men oerhört spännande...
Sen ska jag lyckas överleva tre veckor utan dig.
Jag är så innerligt tacksam över att du kom in i mitt liv.
tänker tankar
Hänger i Uppsalalandet.
Igår gav jag mig ut på en löprunda. Och jag kan lova att man inte kan överföra spinning till löpning. Konditionen är specificerad. Men det var fruktansvärt skönt att kunna springa en runda utan benhinnor som skriker av smärta.
Snart dags för praktik.
Fick lite information...
och jag blev rädd. Jag kan inte riktigt hantera det - än. Kommer jag kunna hantera det? Min rädsla tar över allt för mycket, fortfarande. Trodde att jag hade koll.. Men inser att jag faller in i ett beteende som jag inte alls vill kännas vid, jag har haft det beteendet allt för länge nu. Saknar strategier för att övervinna den här rädslan.
Jag vill bara sluta tänka när det blir såhär.
Igår gav jag mig ut på en löprunda. Och jag kan lova att man inte kan överföra spinning till löpning. Konditionen är specificerad. Men det var fruktansvärt skönt att kunna springa en runda utan benhinnor som skriker av smärta.
Snart dags för praktik.
Fick lite information...
och jag blev rädd. Jag kan inte riktigt hantera det - än. Kommer jag kunna hantera det? Min rädsla tar över allt för mycket, fortfarande. Trodde att jag hade koll.. Men inser att jag faller in i ett beteende som jag inte alls vill kännas vid, jag har haft det beteendet allt för länge nu. Saknar strategier för att övervinna den här rädslan.
Jag vill bara sluta tänka när det blir såhär.
Och allt som är bra med mig
har jag förmågan att glömma bort
har jag förmågan att glömma bort
Arbetsplatsanalys
Full av energi och glädje!
Mycket produktiv dag. Arbetsplats för analys är klar. Frisörsalong är vad som gäller!
Jag och Jill kommer analysera arbetsställning och arbetsmiljö tills ögonen glöder.
Åh, jag kommer älska uppgiften!
Nu beger jag mig till älskade Campushallen.
Gym och spinning.
Jag ska cykla så att det brinner i allt vad muskelceller heter (och såklart le av total eufori över att få känna denna sveda)
Mycket produktiv dag. Arbetsplats för analys är klar. Frisörsalong är vad som gäller!
Jag och Jill kommer analysera arbetsställning och arbetsmiljö tills ögonen glöder.
Åh, jag kommer älska uppgiften!
Nu beger jag mig till älskade Campushallen.
Gym och spinning.
Jag ska cykla så att det brinner i allt vad muskelceller heter (och såklart le av total eufori över att få känna denna sveda)
Jag är påväg dit...
Seminariet avklarat.
Nu börjar det dra ihop sig för praktik, och som jag har längtat efter denna praktikperiod. Ända sedan första dagen på sjukgymnastutbildningen. Jag hoppas, hoppas, hoppas att jag får min absoluta uppenbarelse under dessa sex veckor. En känsla av att ha "kommit hem" vore inte alls fel.
Jag börjar se mig själv i en yrkesproffesion mer och mer för var dag som går.
Så nu är det bara en liten opponering och responering på kandidatuppsatsen som ligger emellan, sen är det praktik i sex underbara veckor.
I övrigt är jag lycklig över att jag kan träna, och att ryggen håller sig hyffsat stabil.
Idag blev det gym, crosstrainer och core.
Utökade core med att gå på passet som hette "coreboll". Och ja, herregud.
Valross med dålig balans och väldigt svag - så kan man sammanfatta min känsla efter 40 minuters balanserande i olika omöjliga positioner på den där bollen..
Men det brända som satan i magen. Jag ger det absolut en ny chans. Får kombinera det med ett bröst/biceps/axlar-pass innan. Så får jag ju göra det jag gillar mest också.
Nu börjar det dra ihop sig för praktik, och som jag har längtat efter denna praktikperiod. Ända sedan första dagen på sjukgymnastutbildningen. Jag hoppas, hoppas, hoppas att jag får min absoluta uppenbarelse under dessa sex veckor. En känsla av att ha "kommit hem" vore inte alls fel.
Jag börjar se mig själv i en yrkesproffesion mer och mer för var dag som går.
Så nu är det bara en liten opponering och responering på kandidatuppsatsen som ligger emellan, sen är det praktik i sex underbara veckor.
I övrigt är jag lycklig över att jag kan träna, och att ryggen håller sig hyffsat stabil.
Idag blev det gym, crosstrainer och core.
Utökade core med att gå på passet som hette "coreboll". Och ja, herregud.
Valross med dålig balans och väldigt svag - så kan man sammanfatta min känsla efter 40 minuters balanserande i olika omöjliga positioner på den där bollen..
Men det brända som satan i magen. Jag ger det absolut en ny chans. Får kombinera det med ett bröst/biceps/axlar-pass innan. Så får jag ju göra det jag gillar mest också.
