Barfotabarn i livet

Jävla rygg - eller JÄVLA Therese?!

Skottet är tillbaka. Så fruktansvärt onödigt.
Gick till gymmet igår kväll för att köra ett lätt pass - axlar.
Kände mig rätt bra och "på gång" i kroppen. Hann köra två övningar sen var smärtan i ryggen obeskrivlig.
Kändes som att jag skulle kräkas, jag var yr och kunde knappt stå på benen. Jag gick bort till hörnet av gymmet och la mig. Smart! Nej, för jag kom inte upp från golvet. Ryggen smärtade mer än någonsin. Jag låg där på golvet i ca 20 minuter och kände mig förtvivlad innan jag såg Markus.. Försökte ropa på honom.. Efter några försök såg han mig ligga som en liten (stor) sparv på golvet. Han och magnus fick hjälpa mig upp på benen. För första gången i mitt liv kände jag känslan av att benen inte bar mig. Hemskt!

Ytterligare några försök och jag stod på benen.
Nästa problem - hur skulle jag komma hem. Jag kunde knappast gå utan stöd.

Här kommer vi till mina underbara vänner.
Sofie och Jill kom på studs. De offrade till och med Greys! Helt jävla otroligt vilka vänner jag har!!!! Sen var de mina levande stöd hela vägen från Campushallen till T1.. Vad hade jag gjort utan er? Övernattat på gymmet troligen.

Fick träna på att lägga mig i sängen och sedan kliva upp ur den under bevakning av Sofie och Jill!
Det gick - med stora svårigheter.
Jävlar - låg säng är inte att rekomendera vid ryggsmärta..

Hursom - nu är jag dum.
Jag borde kanske gå och kolla upp ryggen. Men. Vad kommer en läkare säga?! Ta voltaren och VILA!
Då vet fan jag så mycket mer som SG-student. eller?!
Är jag dum?
troligen.

Jag har insett att "köra på" metoden inte fungerade.
Nu ska jag testa på: Stretcha, vila aktivt med promenader och stärka bålmuskulaturen.

Jag vill aldrig mer i mitt liv känna på den här smärtan..
Jag önskar fan inte ens min värsta fienden att känna såhär..

Skottet-Tess till er tjänst!