Barfotabarn i livet

Vet ni vad som gör mig glad?
Det är människor som vågar ge positiva och stärkande komplimanger.
Själv erkänner jag att jag är dålig på det, men jag jobbar på det och jag tycker att jag har blivit bättre.
Den här tanken slog mig idag på gymmet..

Stod och körde tricepspress och så kom en av de anställda på gymmet och ställde sig brevid.
När jag var klar sa han: "det ser bra ut med träningen, du ser riktigt stark ut"
Precis som man brukar så kan man inte ta denna komplimang utan att fundera om det är ironi, ett skämt eller vad som är baktanken??

men det var bara så..
Han ville bara peppa mig.

OCH när jag insåg att så var fallet kunde jag inte sluta le.
Tänk att denna komplimang kunde göra hela min dag.
Så lite besvär för honom - men så betydelsefullt för mig.
I tisdags hade jag verkligen en dipp och kände att jag inte längre fick effekt av träningen. Men det här var nog vändningen!

Så istället för att vrida och vända på komplimanger så säger jag bara tack och sträcker lite extra på mig..!