Barfotabarn i livet

Trotsade förkylningen och gav mig ut på en riktigt långpromenad. 90 minuter i ett riktigt bra tempo blev det tillslut. Förkylningen var som bortblåst efter detta. Så jag passade på att riva lite i hantlarna som jag har här hemma efteråt. Åh gud. Jag har blivit svag. tre års uppbyggnad - borta på en månad. (känslan är sådan i alla fall). Det här är skrattretande, men jag kommer nog ha träningsvärk imorgon. Och då mina vänner, då körde jag inte alls tungt.

Så det blir snart back on track igen.. Det var faktiskt skönt att känna den där uttröttande känslan i musklerna igen. Även om jag har inbillat mig att jag inte alls haft motivation till gymmet. Men vilar en vecka till - sen jäklar har jag en enorm motivation!

Gick igenom trädgårdsföreningen under min promenad. Där hade de något jippo som de benämnde "barnens dag". Och vet ni vad ungjävlarna fick göra??
De fick sitta i polisens piketbuss.. och de fick trycka på en satans massa knappar med en polis alldeles precis  brevid dem.. JÄVLAR! Jag vill ju också sitta där.. fan. Jävla barn. En annan måste ju vara redlös full på ågatan för att överhuvudtaget ha någon rimlig chans att få sitta i den där bilen. Och inte fan kommer man att få trycka på några knappar då..
Jag blir så upprörd. Ska barnen ha dessa privilegier? Hur mycket skatt har de betalat i sina dagar?
åååå...