Barfotabarn i livet

Hör och häpna..
Jag är trött.
Min kropp är trött.
Jag har inte orkat gått morgonpromenader, jag har inte orkat gymma och jag har inte orkat göra mer vettigt än att sova på dagarna.
Hur blev det såhär? Jag tror några nätter av normal sömnrytm förra veckan fick min kropp att inse att vila är något den behövde. Så nu har jag tappat greppet och blir tvungen att göra det där kända: "att lyssna på kroppen"...
Tror i och för sig att det inte kom en enda sekund försent.
Jag var rätt slutkörd.
I sommar har jag snittat ca. 10-15 träningspass per vecka och med snitt på 2 timmars sömn/natt.
Det var bara påväg åt ett håll.

Så nu tar jag vila.
Jag behöver det.
Och det känns bra.

Sen kommer jag tillbaka med motivation, utvilade leder och muskler och full av energi!

Trots allt mitt tjat om disciplin, om att "bara köra".. Att ha kontrollen..
Jag lär mig, fan. det är bra det här!