Barfotabarn i livet

Tog mig ut på en löprunda imorse. Trots att det inte var planerat. Var så pigg när jag vaknade så kändes helt naturligt. Men satan! Hur kan man vara så tung i benen. Det håller verkligen inte att köra tungt på gymmet och försöka att springa lätt och smidigt samtidigt. Känns som två betongklumpar som man försöker förflytta frammåt i någotsånär högt tempo. Annars brukar jag alltid tänka att jag är ett litet barn på sådär fem år som springer (läs: flyger fram) på en sommaräng. Ni vet den där känslan man bara hade när man var ett barn att man var hur lätt som helst och kunde springa hur länge som helst.. I vanliga fall brukar denna mentala bild fungera hyffsat - men inte idag.. Slet mig runt de 8 km iaf.. Det är huvudsaken.

Gymmet igår gick väldigt bra. Kände mig stark i axlar för första gången i mitt liv. 16kg i hantelpress nu. hyffsat för mig som har varit så hemskt klen. Så det börjar ta sig.
Idag blir det rygg/triceps 6-rep. Jag längtar.
Men först ska jag träffa en patient och ta anamnes.
Skickade nyss in min ILP (individuell lärandeplan).. Så mycket flum!