Barfotabarn i livet

Nu kommer det ett till. Ett inlägg som inte är så spirande av lycka. Det är så det är just nu. jag ber om ursäkt. Ni behöver inte döma mig, ni behöver inte läsa vidare.. Ni behöver inte göra någonting.. var bara som vanligt. Jag repar mig nog - så småning om. Men just nu känns det bara bra att sätta ord på saker. Och det gör jag bäst här. Så, bloggen är mestadels för min skull, min egen väg till självhjälp.

Idag var en bra dag: För tre år sedan, för två år sedan och för ett år sedan.
Inte idag.
Det ligger och gror.
det finns så mycket där som är trassligt.
Jag är inte vän med mig själv.
Jag har inte förlåtit mig själv. (kommer jag någonsin kunna?)
Men jag ber inte om att någon annan ska göra det heller.