Att jag aldrig lär mig...

Varenda cell i min kropp tackar mig för de elva timmars sömn jag skrapade ihop inatt. I nästan en månads tid har sömnen verkligen varit en bristvara. Inatt tog jag igen det. Jäklar. Det var bra! Nu kan nedbrytningen fortsätta. Det kommer nog gå grymt på gymmet ikväll. Rygg/triceps är det idag. Sen är det bara ett pass kvar med 6-rep.. Nästa vecka tänkte jag köra 15-rep.. Jag? Högrep? nja vi får se vart det leder..

Igår var en riktigt tråkig dag. Jag var rastlös.
Idag blir nog bättre.

Jag såg filmen "I taket lyser stjärnorna" igår. Ensam. Det var den sorgligaste filmen jag har sett. Jag ska inte se filmer om cancer. Jag ska inte se filmer som är sorgliga. Och jag ska framförallt inte se dem ensam. Jag hulkade efter luft och grät förtvivlat. Och vem hade jag som var där och tröstade? ingen. Dumt och oplanerat Therese. Det satt igång tankar i huvudet igen. Därför gick jag och lade mig tidigt. Ville inte börja tänka igen.
Se gärna filmen - men inte ensam.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0