Barfotabarn i livet

Hittade en tänkvärd och (hemskt nog) ofta sann text om hur kvinnor ser sig själva när de står framför en spegel:

3 år - Ser hon på sig själv och ser en prinsessa

8 år - Ser hon på sig själv och ser Askungen eller Snövit

15 år - Ser hon på sig själv och ser hon en snygging. Om hon inte har PMS för då ser hon sig som fet/ful/finnig och vägrar att gå till skolan.

20 år - Ser hon på sig själv som "för fet/för smal, för kort/för lång, för rakt/lockigt hår". Men beslutar sig för att gå till skolan eller jobbet ändå.

30 år - Ser hon på sog skälv som "för fet/för smal, för kort/för lång, för rakt/lockigt hår". Men beslutar sig för att hon inte har tid att fixa till sig och går till jobbet ändå.

40 år - Ser hon på sig själv som "för fet/för smal, för kort/för lång, för rakt/lockigt hår". Men säger "Jag är ändå hel och ren", och går ändå.

50 år - Ser hon på sig själv som "JAG ÄR" och går vart hon vill

60 år - Ser hon på sig själv och påminner sig själv om alla människor som inte kan se sig själva längre i spegeln. Går sedan ut och erövrar världen.

70 år - Ser på sig själv och ser visdom, skratt och kunskap. Går sedan ut och njuter av livet.

80 år - Tittar inte i spegeln och bryr sig inte heller. Hon tar bara på sig en lila hatt och går ut för att ha roligt och skratta åt världen.