Barfotabarn i livet

Har försökt att repa mig lite de senaste dagarna.
Det går upp och ner.
Tillbringat mycket tid på gymmet, vilket får mig att enbart fokusera på att lyfta tungt som fan och få det att svida så mycket som möjligt i musklerna. Det har gått bra. Jag känner mig stark fysiskt, men väldigt svag psykiskt.
Tänk om det fysiska kunde ta överhanden, då skulle jag snart vara oövervinnlig. Men nu är det ju så att det allt för ofta (om inte alltid) är den psykiska sidan som styr hela livet. Lite dumt är det allt..

Ska snart iväg och ha BK lektion (basal kroppskännedom). Nej det är inte kul. Orkar inte ligga på ett golv eller sitta på en stol och bara känna efter hur jag känner mig innuti. Känns inte som att jag vill känna efter just nu.

Syrrorna blir 18 på fredag. Helt otroligt. Snart är dem ikapp mig..
Så krogen på fredag. Sen ska jag nog vara utan alkohol i minst en månad. Det är INTE nyttigt att vara student.