Barfotabarn i livet

Sista dagen på året. Dags för resumé! En årskrönika kan man säga.
Kort sammanfattat: 2009 var inte mitt år. Nej det var det inte. 2010 kommer bli det. Jag känner det. Jag vet det!

2009
- Året började dåligt. Nästan exakt på ettårsdagen efter farmors bortgång så lämnade farfar oss. Jag var låg. 2009 hade inte kunnat få en sämre start.
- Jag lärde mig alla muskler, leder, ligament och nerver som finns i kroppen… Mycket har jag hunnit glömma bort redan.
- Jag var på min första praktik och funderade efter det på att adoptera en pensionär.
- Jag åkte till Peace & Love – och sen var ingenting sig likt igen.
- Vi misslyckades. Kanske ska jag säga att jag misslyckades. Jag saknade dig alldeles för mycket.
- Vi snodde en vägskylt.
- Jag var fadder åt världens bästa SG-nollor. Två underbart roliga veckor med sjukt många minnen.
- Jag prövade mina läppar mot någon annan.
- Jag fick smeknamnet ”Testo-Tess”
- Gymmet blev mitt andra hem. Träningen fick en stor del av mitt liv. 
- Spräckte 100kg gränsen i marklyft. 
- Discobygg och cabeldrag var de stora samtalsämnena.
- Sprang några mil för mycket och fick kroniska problem med benhinnorna.
- Tonfisk fick en helt annan betydelse i mitt liv. Undrar faktiskt hur många minuter (timmar?) jag har spenderat på att tala om tonfisk?!
- Jag har haft träningsvärk i säkert 300 dagar av detta år.
- JAG var ledare åt väldigt många vattengympapass! I och med det så finns det hopp för alla tondöva, stela och koordinationslösa människor att bli gruppledare!
- Jag skar i ett hjärta (lammet leffes hjärta) och insåg att det är tur för mänskligheten att jag inte blir hjärtkirurg.
- Jag har kikat på Sunes sommar/jul alldeles för många gånger..
- ”vad är koden?” – ”koden?” (pappa tog fel på vilken helg jag skulle flytta, lagom förvånad blev jag - och flera andra)
- jag har insett vad ”good enough” är. Och att man inte behöver vara perfekt.

Jag har insett hur många människor jag har som verkligen bryr sig om mig även då jag inte ser ljuset alls. Jag är er alla evigt tacksam. Tack vare er så tog jag detta år ett enormt steg – ett steg som jag borde ha tagit för flera år sedan. Det här har varit året som jag har tänkt för mycket. Jag har varit för rädd. Jag har varit livrädd. ag har grubblat. Jag har haft ångest. Jag har gråtit. Tack för att NI har funnits där då.

och... Nycklar hamnade i luvtröjor, Annie fortsatte att äta bacon och ingenting som innehåller ”sådant på A”, cyklar blev stulna, spjuveri hit och dit, bortamatcher/hemsläp för oss alla, kravaller, sittningar, tentor, skratt, gapskratt, tält i en vecka, en sovande Annie väldigt många gånger, armbrytning, träningssnack, protein, idre, borlänge, västkusten, broddetorp, hallstahammar, Linköping, luxerade axlar, sjukhus i falun, pepp/depp-musik, WINNERBÄCK*4, grisar, Bond och stureplan, handsprit, eld, sjukdomar, ältande, insikt, hjälp, panik mitt i natten, undersömn/översömn, riskbedömningar, försök till polisragg, BK, overall, märken, flamman, falskleg, flytt till T1:s finaste lägenhet, shaker, skarv (kvarg?)... och tusen miljoner händelser till...

Och nu då – ett nytt år.
Detta är inga som helst nyårslöften.. det är inga spekulationer heller. Det är vad jag anser att jag bör klara av att genomföra.. Något jag vill.. Allt är möjligt!

2010
Jag ska bli mindre stel (observera att jag inte skrev att jag ska bli vig – rimliga mål är viktigt!)
Jag ska äta lite mer tonfisk!
Jag ska svära precis lika mycket som vanligt.
Jag ska jobba med det. Ångesten och jag ska inte gå hand i hand längre.
Jag ska visa mina vänner hur tacksam jag är!
Jag ska klistra upp en bild på Helene Ahlson på kylskåpet – motivation!
Jag ska våga mer – vad har jag att förlora?
Jag ska skratta sjukt mycket!
Jag ska träna fler pass än under 2009.
Jag ska ta 120kg i marklyft.
Jag ska klara fler dips.
Jag ska klara chins!
Jag ska genomföra en seriös deff-period!
Jag ska säga hej till den där snyggingen på gymmet
Jag ska vara snäll mot mig själv.
Jag ska fortsätta att anse att biceps är roligast att träna
Jag ska stretcha oftare
Jag ska vara med ännu oftare med er SG:are!
Jag ska hjälpa andra så som jag har blivit hjälpt – det är det minsta jag kan göra.
Jag ska bli en bättre lyssnare
Kan inte låta bli att få med lite politik: Jag förväntar mig en ny regering
Jag ska byta sköljmedel – du försvinner nog då.

Sen ska man ju inte säga ”jag ska” för ofta eftersom det kan bli tvångsmässigt. Men överallt där det står ”ska” kan det likväl stå ”vill” eller ”kommer”. Jag har ju förfan ett helt år på mig!!!