Barfotabarn i livet

Okej, det blev inget VM-guld för sverige denna gång - och inte gråter jag för det..

Nyss hemkommen från gymmet. Körde axlar och mage idag. Darrigt och underbart. Nu återuppladdar jag batterierna med banan och proteinshake. Gymmet går så grymt bra. Jag är lycklig. Jag är på G.
Igår var jag ute och sprang i ganska högt tempo. Pulsen skenade iväg och benen trummade på. Jag njöt. Efter löprundan var jag sjukt noga med att stretcha. Alla som känner mig vet att jag är den stelaste människan som vandrar på denna jord. Men nu när jag ska plugga till sjukgymnast i höst så kan jag ju inte se ut som ett jäkla offer..

haha. förstå om patienterna är vigare än vad den som ska lära dem om stretching.. Lite obekväm situation jag skulle försätta mig i. Men ack vad ont det gör. Jag ångrar djupt att jag slarvade med stretchingen efter alla fotbollsträningar och alla mördarträningspass i volleybollen.
Jag kan inte förstå att ordspråket, som man bäddar får man ligga, ständigt gör sig påmind.

Nu ska jag svira om och åka ner på stan. Studentpresenter ska inhandlas.
Nostalgi. Jag saknar. Åh, vilken underbar dag det var.. den där 14 Juni förra året..