En text i en bok som kallar på ångesten

Jobbat hela dagen idag. Jag börjar bli trött på folk. Varför ska så många vara SÅ komplicerade. Ett år i matbutik och människor har slutat att förvåna mig.

Ska jobba varje dag fram till fredag. Sen är det tack och adjö!! UNDERBART!

I helgen var mina kusiner och moster här. Tanken var att vi skulle gå på LasseMajas dektektivbyrå (en teater). Det har ju inte regnat på veckor. Men - igår öppnade sig himlen. Teatern blev inställd och vi blev blöta och fick vada oss hem igen..
Lite typiskt.

Just nu läser jag den mest hemska bok jag någonsin kommit över. Jag mår så fruktansvärt dåligt när jag läser den. Jag kan verkligen inte rekommendera den till någon annan. Läs den inte. Det är inte värt att må så dåligt, att få sådan ångest. Tyvärr kan inte jag sluta att läsa den. När man väl har börjat måste man bita i det sura äpplet, krama ångestattackerna och tårögd bläddra till nästa sida och nästa och nästa..

Boken heter förävrigt "En sorts kärlek", av Ray Kluun. Men det spelar ingen roll. Ni ska inte läsa den.





Farmor var och hälsade på mig inatt.
Det var så verkligt det du sa till mig.
Ska ta det till mig.
Hålla orden varmt i mitt hjärta.
Plocka fram dem när dagen känns svår
-och natten ensam.
Du är och kommer alltid att vara min förebild.

Kommentarer
Postat av: Isabella

Jag saknar farmor så..

2008-08-09 @ 21:10:33

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0