Barfotabarn i livet

Jag är så sjukt seg i kroppen idag. Har efter alla mina skador försökt att träna som vanligt denna vecka. Och än så länge har det faktiskt gått riktigt bra. har inte känt av ljumsken överhuvudtaget. Men nu har jag träningsvärk. Kroppen vill vila, men inte jag. Nollningen börjar snart och kommer att hålla på i två veckor. Antar att det inte blir mycket till träning då. Så nu ska jag passa på. Sen får kroppen "vila". (fast det där trodde jag inte ens själv på)

Skulle nog behöva lite mental uppladning inför nollningen. Shit. Jag som härjar runt högst 4-5 gånger om året. Hur ska detta sluta? Nästan varje kväll i två veckor ska det röjas!! Hjälp!
Gissar att kaffe kommer att bli min drog de kommande veckorna.

Jag börjar bli nervös inför plugget. Men samtidigt spritter det till i magen av lycka. Konstigt!

Har suttit och proppat in musik på ipoden. Så nu ska jag ut och lyssna. Jäklarns vad jag ska vandra.
Älskllingen skriver tenta nu också. Han har faktiskt pluggat sjukt mycket till denna tenta. Så det kommer att gå hur bra som helst.

En annan sak. Klüft gick det ju inge vidare för i längdfinalen. Men jag tycker verkligen inte att man ska bli besviken för det. Jag kände fasiken lättnad. Hon har ju hittills varit omänsklig. Hurfan kan man vinna allting, varenda tävling, under flera års tid. Det hade faktiskt varit SJUKT om hon hade tagit medalj i längd. Innan denna final var hon min förebild. Nu är hon ännu mer min förebild. För om Klüft misslyckas är det bara ett tecken på att hon är människa. Så tack!