Barfotabarn i livet

Det tog fem (!) dagars aktivt jobbsökande innan man kunde notera att man inte var arbetslös längre.
Så in i helvetes skönt om man får uttrycka det så. Jag hade nog inte klarat av en vecka till ensam i en lägenhet. Shit, jag har nog aldrig diskat, städat, tvättat och bara gått runt helt rastlös som denna vecka.

Som tur var så råkade jag och Markus höra när vi var på COOP att det var tjänster lediga på Netto. Snabb som en vessla så cyklade jag dit följande morgon och lämnade mitt CV. På torsdagen ringde de och kallade till intervju och på fredagen var det dags. Jag åkte dit till elva, gjorde intervjun och åkte hem och V Ä N T A D E...
Chefen sa att han skulle höra av sig på kvällen. Klockan blev sex, sju, halv åtta, åtta, halv nio - då hade jag gett upp hoppet. Fan, så jävla dåligt av mig! Att jag inte ens kan fixa ett jobb som jag vill ha. Sådär satt jag och tänkte i soffan när mobilen ringde och huxflux så var jag inte arbetslös längre!

Börjar nu på måndag eller tisdag. Så jäkla skönt. Jag ska jobba som en galen.

Jag firade igår med en shoppingrunda. Köpte tre par skor och en tröja. Men det är bara början på min nya garderob. Den 15:e får jag lön från slussen och då jävlarns ska det handlas!

Nu ska jag fixa fisk i ugn. Markus mamma och pappa - eller ska jag säga svärföräldrarna kommer snart på besök.

Saknar er därhemma!
Ciao!