Barfotabarn i livet

Allt är sådär..
Längtar hem nå fruktansvärt. Jag vet inte varför. Jag trivs i lägenheten och jag trivs så underbart bra med att bo tillsammans med Markus. Men det fattas något. Det fattas vänner, det fattas trygghet, det fattas en familj. Jag saknar dem så att det gör ont i hjärtat. Jag är knappt glad längre.
Varför kan inte denna jävla längenhet ligga i Västerås. Så att man kan åka hem på en fika eller bara träffa de man älskar mest av allt utan en månads planering innan.

Hur jag ska orka detta?
Allt löser sig väl. Inte vet jag.
Lisa Ekdahl just nu. Men sen då? när de skivorna är sönderspelade?
När systrarna, mamma och pappa och mina vänner inte kommer en ynka meter närmare mig?
Vad gör man då?

Jag vill hem.


Det blir ju inte bättre att man jobbar dygnet runt och saknar ett liv.
Visst - det är kul den 25:e när lönen kommer.
Men är det värt det?
Nej jag vet inte.