Barfotabarn i livet

Fan, det blir inte bättre. Bara sämre.
Har legat utslagen, ledsen och deprimerad i min säng flera dagar nu. Har orkat tagit mig till jobbet, men inte så mycket mer.

jag saknar dig.
Åkte till Linköping i måndags. Det var tungt. Det var jobbigt att åka förbi Flens tågstation och se stationshuset där du jobbade. Jag kom ihåg när jag fick följa med dig till jobbet. då när vi snodde sådana där SJ godisar. Inte för att de var så värst goda, men det var ju gratis. Jag saknar ju dig mormor. Kan du inte komma tillbaka? Jag är så ledsen, alla är så ledsna. Det som var det värsta med att åka ensam till Linköping var att jag tänkte så mycket, och helt plötsligt så insåg jag vad som egentligen hade hänt. Du är borta - föralltid. I tre jävla veckor har jag gått och väntat på ett under. I tre veckor! Jag har hoppats, bett, gråtit förtvivlat och önskat. Jag har önskat så mycket. Men då, när jag var själv i lägenheten insåg jag vad som verkligen hade hänt.

Jag bröt ihop.

Jag orkar inte. Jag orkar inte alla minnen som dyker upp hela tiden. Jag är glad att jag har dem, så otroligt glad är jag. För de är de finaste minnena. Men det gör ont i varenda muskel, i varenda cell, i hjärtat, men ondast gör det i själen. Vissa säger att man inte kan ha on i själen - men jag har så fruktansvärt ont. Jag saknar dig. Minnena gör ont för att jag vet att det inte kommer att bli fler till antalet. De minnen jag har nu kommer jag att få spara och minnas ömt. Jag sparar dem i mitt hjärta.

Jag kommer ihåg dig så väl mormor. det kommer jag alltid att göra. Du som alltid pratade med alla, du var inte rädd för något. Aldrig skulle man leta upp en karta om man skulle hitta vägen någonstans, nej då frågade du alltid. Jag kommer ihåg när jag och syrrorna åkte bil med dig. Du bromsade alltid 2km innan en 50-skylt och sa "nej, jag vet att det är 50 här någonstans". haha, jag och syrrorna suckade och sa åt mormor att det gick så sakta. Då sa hon: "vet ni tjejer, mormor har faktiskt åkt 110 km i timmen en gång - och då gick det fort" haha, hon var så söt.
Jag kommer ihåg när du bäddade med nytvättade och manglade lakan åt oss på kökssoffan. Det luktade så udnerbart. Jag kommer aldrig att sova bättre än vad jag gjorde i den soffan. Jag kommer ihåg när du och jag var i gamla Linköping. Jag var på utflykt med min mormor. Vi fick pröva massor med gamla grejer, som att tvätta på gamalt vis. Sen åt vi på McDonalds och du tyckte att jag skulle ta mjölk. ( Det var lite jobbigt att dricka så mycket mjölk). Jag kommer ihåg din goda mat och hur mycket jag älskade ditt julbord. Jag riktigt längtade efter julfirandet hos dig. Jag kommer aldrig att glömma ditt enorma tomeland. Det var så stort, så fint, så mysigt. Det var riktigt julstämning. Jag tror inte att julen någonsin kommer att bli densamma igen. Inte utan dig, inte utan ditt pyssel.
JAG SAKNAR DIG...

Jag har så många minnen, så underbart fina minnen.
Jag kommer ihåg att du verkligen ogillade böcker med vikta hörn. Så jag lovar, jag ska aldrig vika hörnen i en bok. Aldrig mormor, jag lovar.

Jag önskar så mycket att du fanns kvar. Att du fick komma till Linköping och titta hur  fint jag och markus har det. Vi skulle ha kunnat gått i Gamla Linköping och upplevt det en gång till. Vi kunde ha åkt till den fina trädgården som finns i Linköping. Jag skulle kunnat köra bilen och jag vet att du skulle ha varit stolt över att jag klarade körkortet. I trädgården vet jag att du skulle ha kunnat namnet på varenda blomma. Du var så duktig.

Jag saknar dig.
Men, det vackraste slutet man kunde få fick jag. Du hade köpt en studentpresent till mig. fast du hann inte lämna den själv till mig. Men jag fick den förra veckan av moster som hade varit hemma hos dig och hämtat det. Jag blev så rörd när jag öppnade det. Tanken att det var det sista från dig. det var hemskt. Jag vill ju att du ska vara kvar, att du skulle se mig öppna det, att jag skulle få tacka dig. I paketet, som var underbart fint inslaget låg ett halsband. Inte vilket halsband som helst. En liten guldängel. Jag blev så rörd. Du visste att jag älskade änglar. Jag kommer alltid att ha halsbandet med mig.. Det känns så fint, det är som att du är med mig i det där halsbandet.


Jag saknar dig mormor.
Jag vill så innerligt att du kommer tillbaka.
Även om det inte går, men jag måste få hoppas ett tag till. Det går inte att bära annars.

Jag älskar dig mormor


Dem sa att du log
Kom och hälsa på mig <3