Barfotabarn i livet

Jag har funderat på en sak under nästan hela graviditeten. Saknar löpningen så otroligt mycket och det är just löpningen som har fått stå tillbaka under graviditeten. Jag har kört en hel del crosstrainer och promenader men saknar den där bultande känslan i bröstet från ett riktigt tufft intervallpass eller att känna hur stark kroppen är under en löprunda i medeltempo. Den där känslan av att det inte finns något stopp.

 

Jag har under hela graviditeten kunnat styrketräna och har faktiskt ökat i styrka lite, så det är verkligen konditionen som behöver återupprättas efter förlossningen.

 

Därför...

har jag bestämt mig för att mitt träningsmål framöver är att springa Stockholm Maraton den 31 maj 2014. Kanske är det ett högt satt mål eftersom det kommer vara cirka åtta månader efter förlossningen. Ska självklart ge mig tid för återhämtning av bäcken och liknande. Så ett halvårs effektiv löpträning räknar jag med. Jag tror att jag klarar det. Jag struntar i alla tidsmål. Mitt träningsmål är att genomföra loppet.

 

Nu var det ute, nu var det bestämt!

Hejar ni på mig?

 

 

 

Vårt lilla knytt har nu fått sitt första paket via posten. Så glad hälsning från Sofia.

Pseudonymet "Sixten" är ett påhitt från Linköpingstiden. Ska bli spännande att se vad det är för liten parvel som får bära denna mössa. Än så länge är allt lugnt, så nog stannar knyttet kvar i magen några dagar/veckor till.

 

 

En vecka och fyra dagar kvar till beräknad förlossning. Jag försöker ta kontroll över mina tankar. Försöker verka obekymrad och stark. Försöker verka avslappnad och inte orolig. Sanningen är att jag försöker och jag tror att jag lyckas dölja mina egentliga tankar ganska bra. När jag går ensam här hemma så brister det lite allt för ofta just nu. Gråtattacker blandas med melankoli. Ska jag inte vara glad? Förväntansfull? Lycklig? Är jag det? Kanske stavas problemet "hormoner". Vad vet jag. Tankarna är där i alla fall.

 

Tackar det ödmjukaste för att jag fortfarande kan styrketräna utan bekymmer. Som alltid så skingras tankarna så bra på gymmet när musklerna kommer till sin rätta användning.

 

Elva dagar, kanske fler kanske färre...

 

Idag går vi in i vecka 37 (36+0). Alltså är det bara 4 veckor kvar till BF. Jag börjar bli lite nervös. Har inte alls varit det fram tills nu. Kanske för att jag har mått så bra och inte riktigt tänkt på vad som komma ska. Senaste veckan har jag dock känt mig lite nedstämd. En hel del mardrömmar och sömnlösa nätter. Sedan börjar det smärta lite när knyttet sparkar. Så nu är det mer påmint om att det faktiskt är ett litet liv däri.

 

Jag botade min nedstämdhet med träning. I onsdags var alla crosstrainers upptagna så jag värmde upp genom att gå på löpbandet i motlut. Då blev suget efter några löpsteg allt för stort så jag testade faktiskt att springa några steg. Det gick faktiskt riktigt bra. Så sex minuters löpning i nionde månaden får jag utvärdera som bra. Vilken lycka det var i kroppen efter dessa sex minuters lunkand! Jag tror att det kommer funka bra att komma tillbaka till samma styrka och kondition som innan graviditeten. Saknar löpningen så enormt mycket.

 

Nu ska vi måla fönsterbrädor. Snart snart snart är det klart med renoveringen.

 

Jag har insett att det går att köpa hur mycket som helst när man ska få barn. Förutom det mest praktiska och nödvändiga såsom lite kläder, en vagn och ett skötbord så är det miljoner saker som man känner att man borde ha. Har gått och tittat på något som kallas för "babynest". Det är som ett litet bo som man kan ha mellan sig i sängen om barnet sover där eller i spjälsängen som kanske är lite väl stor för ett nyfött barn. Tyvärr tycker jag att dessa "babynest" är lite väl kostsamma och så skulle jag gärna önska lite mer egna val av färger. Därför sydde jag helt enkelt ett eget. Tog några timmar att färdigställa och för att vara första gången så är jag rätt nöjd med resultatet.

 

Jag ska inte klaga... Men nu är det varmt! Vi har flyttat ner sovrummet till källaren. Är så tacksam över att vi valde ett hus med källare. Har inte alls känt av graviditeten nämnvärt fysiskt men nu är det jobbigt. Kvällarna funkar bra men dagarna är jobbiga. Önskar lite åska och regn nu tack!

 

PJ och jag har haft en superfin semester. Var en sväng till Göteborg och Marstrand. En sommarstuga där vid pensionsåldern vore inte helt fel. PJ har en vecka kvar av semestern nu som vi ska njuta av. Dock känns det som att det är en annan nedräkning som är mycket mer i fokus...

 

Veckorna springer iväg känns det som. Igår gick vi in i vecka 32. Bara 9 veckor kvar tills den här lilla krabaten ska se dagens ljus. Är dock inställd på att det kan bli 9 veckor + några dagar.

 

Nu gör jag och PJ ett sista ryck med renoveringen. Tackar allt som går att tacka för att jag är relativt smidig och relativt uthållig fortfarande. Orkade riva hela barnrummet igår på egen hand. Lite stolt känner jag mig. Näst sista rummet med tretex kvar i hela huset.

 

Jag har varit hemma i en vecka nu. Jag är GALET rastlös!!! Försöker stimulera min rastlöshet med att baka, rensa ogräs, sortera garderoben och liknande sysslor.

 

Idag har jag för första gången i mitt liv bakat bullar. Har hittills inte velat ge mig på bullbak av den anledning att mammas kanelbullar är så himla goda. Tror att jag skulle bli så besviken om jag misslyckades. Men idag tog jag tjuren vid hornen och gjorde ett försök. Dock blev det inte kanelbullar utan vanilj- och mandelmassebullar. Doftar underbart i huset nu. Nu ska jag åka iväg till gymmet och möta upp PJ och sen har han gjort sig förtjänt av att vara provsmakare. 

 

 

 

 

Skönt med lite ledig tid så att jag orkar ta mig an allt ogräs i trädgården. Stod länge och funderade över om det skulle vara värt att lyfta alla plattor och rensa ogräs. Bestämde mig för att det var det. Två timmar senare insåg jag att det var värt det. Som belöning för arbetet fick jag ryggont och halsbränna - men det var det värt, eller vad tycker ni?

 

Midsommar firades ute i Fläckebo hos Henka och Matilda. En riktig sommaridyll och en riktigt somrig midsommar. Det enda som inte gick vägen var min insats i femkampen och min otroligt urdåliga vinnarskalle. Något att börja jobba med kanske? För hur kan ett ägg på en sked, en stövel och ett jäkla geléhallon som ska spottas iväg väcka så mycket vinnarinstinkt och sådan frustration.

 

Idag har vi rivit ut all gips i hallen. Det är vårt sista projekt innan höstens äventyr. Då har vi bara två små sovrum kvar att fixa iordning på övervåningen och så kan vi ta källaren när det finns tid. Även om det ibland har känts som att vi stått helt stilla så inser jag att så inte alls är fallet. Vi har ju inte ens bott ett år och är klara med kök, vardagsrum och hall. PJ har slitit och legat i flitigt. Jag har assisterat och försökt leka byggherre. I slutändan är vi nog ett rätt bra team.

 

 

Två dagar i arbetslöshetens land. Kan ju inte direkt klaga på vädret och årstiden. Känns inte helt bra att vara arbetslös men är det någongång man ska vara det så passar ju sommaren helt okej.

 

Idag har det bakats baguetter till midsommarfirandets knytkalas. Finns få dofter som slår nybakat bröd. Nu ska PJ och jag ner till östra hamnen och äta middag. Fick ett nytt kameraobjektiv till min systemkamera av PJ i födelsedagspresent. Har laborerat lite som hastigast men ska sätta mig in i det mer så att jag lär mig ta riktigt vassa bilder. Tid att lära mig har jag i alla fall.

 

Tog vara på de rabarber som växer i trädgården och bakade en rabarberpaj. Sommar!

 

 

 

Känns lite märkligt att jag troligtvis har jobbat min sista dag på nästan ett år. Det var skolavslutning i fredags och sedan har vi haft två planeringsdagar på skolan, men igår gjorde jag min sista dag på Lindboskolan. Det har varit ett riktigt lärorikt halvår. Skrev in mig på arbetsförmedlingen igår och ska väl söka alla de tusentals sjukgymnastjobb som finns i Västerås såhär under sommartid...

 

Idag är det 25 år sedan jag föddes. Fick frukost på sängen av PJ imorse. Gav mig själv i present ett hårt benpass på gymmet. Är så himla tacksam över att jag är så himla pigg och mår så bra i graviditeten så att jag orkar träna så mycket som jag vill. Nu ska jag åka och luncha med mamma i hamnen.

Senaste veckorna har jag haft världens oflyt när det gäller allt vad bilar heter. Kanske är det något slags öde som försöker styra bort mig från vägen för att undvika att jag skadas ordentligt. Vad vet jag. Det började med att min lilla pärla (läs rostig skoda från -96) inte ville starta. Den har varit ett mysterium sedan dess. Igår skulle den vara fixad av några kunniga bilmekare. De hade kliat sig i huvudet i flera timmar åt vad det kunde vara för fel, men löst problemet och testkört bilen. De ringde sedan och sa att den gick felfritt. Jag och pappa åkte dit för att hämta bilen och då startade den inte... Hur stor är sannolikheten? Den gick som en dans tre timmar tidigare. Så jag har fortfarande inte fått tillbaka min skoda.

 

Det var den ena händelsen. Det andra som har inträffat var att jag körde på ett rådjur med vår BMW förra torsdagen. Så nu måste BMW in på lagning. Tur att man har försärking annars skulle skadorna ha kostat 17 000:- att reparera. Bra jobbat Therese! Hur gick det då, kanske ni frågar er? Jo med oss gick det bra, bambi dog troligen och jag hade ångest i flera dagar. Grät och grät över att jag hade dödat ett stackars oskyldigt rådjur.

 

Den tredje händelsen var igår. Efter en minst sagt omtumlande dag på jobbet skulle jag äntligen få åka hem. Klockan var då 17.30. Jag gick ut till bilen som jag har lånat av pappa (eftersom skodan inte fungerar). Då hade jag inga nycklar!!! De fanns ingenstans. Jag kände bara hur allting blev tomt och en stark känsla av orkeslöshet infann sig. Ville bara sätta mig ner på marken och skrika. Pappa som förhoppningsvis hade bilnycklarna var inte hemma, PJ jobbade sent och jag var strandad i Hallsta - hungrig och trött och gravid är ingen bra kombination. Efter att ha letat överallt efter nycklarna men bara hittat gräs, gräs, gräs och en och annan myra gav jag upp. Pappa kom tillslut hem och jag fick en extranyckel. Var hemma vid niotiden och hade inte ätit sedan halv elva. Kaos!

 

Nyckeln är nu återfunnen. Den låg på en buss som vi tog med skolan för att åka till Kolbäck för att se niornas avslutningsshow.

 

Så avslutningsvis

Trafiken vs mig 2-1

 

 

 

 

Nu börjar vardagsrummet ta form. Det nya matsalsbordet är på plats, likaså de nya stolarn som har stått i ett hörn i nästan ett år. Jag målade elementet igår så nu är det vitt. Det som återstår att göra är att tapetsera ena väggen och måla den öppna spisen vit. Känns så himla härligt med den stora ytan vi fick i vardagsrummet i och med att ta ner en vägg. Verkligen helt rätt beslut. Det är som tre rum i ett stort. Snart kan vi äntligen få slutföra rummet med lite tavlor, inredningsdetaljer, blommor, gardiner (?) och liknande för att sätta den sista touchen.

 

Måste få stoltsera med mitt slit i trädgården denna helg. Jag undrar hur många tusen gräsrötter som fick sluta sina dagar i containern för "ris och grenar" på tippen efter min framfart i helgen. Tänkte att det var lika bra att passa på med detta arbete så länge som jag känner mig hyffsat smidig för att sitta på huk.

 

Vad jag har njutit av denna långledighet. Nu är det tre hela veckors jobb sedan en lika lång ledighet igen. Maj och juni är bra månader när man jobbar, speciellt när man jobbar i skolans värld.

 

Igår var jag och PJ på Springsteen. Fick biljetter i julklapp av PJ. Konserten i Göteborg i sommras var bland det bästa jag sett så jag hade höga förväntningar och Bruce levererade även denna gång. Mest lycklig blev jag över att han spelade "thunder road" som nog får betraktas som min och PJ:s låt. Det var i alla fall den låten på ett blandband som fick mitt hjärta att klappa lite extra för PJ en sommar för fyra år sedan.

 

Så Springsteen var bra, men jag gillade nog Ullevi och Göteborg lite mer som konsertstad. Det var en helt annan stämning i sommras. Sedan kan det ju bero på att vi hade ståplatser i sommras och nu satt vi. Fast det hade inte varit ett alternativ att stå igår så jag är helt nöjd.

 

 

 

 

 

 

Sådär, då har det gått någon månad sedan senaste inlägget. Ska ta mig i kragen och uppdatera. Det ska jag verkligen, för nu händer saker här hemma. Det är en hel del småpill kvar men skalet har tagit form. Börjar mer och mer kännas som ett hem nu.

 

Sen kan jag väl berätta om en annan rolig sak (eller visa):