Personlig Tränare

I väntan på examen så har jag gått och skaffat mig en fast tjänst som Personlig Tränare!

Lyckan är total.
Det här var lite av mitt mål när jag började min utbildning för tre år sedan.
Nu står jag här, där, här. ååå. Nu ska jag fan njuta, inte tänka, inte grubbla, inte oroa.. Njuta, här och nu! För jag är jäkligt glad.

10 dagar kvar till examen.
12 dagar kvar till flytt till Uppsala för att bli sambo med finaste.
14 dagar kvar tills jag börjar jobba som SJUKGYMNAST i Stockholm i 10 veckor.
3 månader kvar tills jag börjar min tjänst som personlig tränare på ett gym i Uppsala.

Nu ska jag bara lära mig att se hur jäkla bra allting är!



väntan på examen

Nu är det inte lång tid kvar till examen och en legitimation där det står "sjukgymnast".
Fram till examinationen den 9 juni känns det som det bara är vila.
Jag är alldeles för rastlös för att njuta av att inte ha någonting att göra.
Väldigt bra timing av gymmet i Uppsala att stänga för renovering mellan maj och augusti.
Istället har det blivit många löprundor, tyvärr på asfalt, så benhinnorna får känna.

Helgen får bli träningsfri. Hjälpa Bella att flytta, fira mors dag och gå på dop. Alla förutsättningar för en riktigt fin helg med andra ord.

jag undrar

Ibland undrar jag varför jag begåvats med denna rastlösa själ...

Dags för intervju två.

HIT!

Intervjun gick bra. Detta firades med att gå på Friskis & Svettis förmodligen tuffaste pass - HIT (Högintensiv träning).
Jag har gått på det en gång tidigare och älskade det.
Nu blev det repris, och nog gick det lite bättr idag, nog hade jag lite lite mer ork. Men det var ingen skillnad från förra gången jag testade när det kommer till att köra totalt slut på sig själv. Vägen till total utmattning var bara lite annorlunda om man jämför.

Kul att känna att det verkligen har hänt någonting med kondition och styrka.
Obeskrivligt kul att köra sådana här pass. Mjölksyra som pumpar runt i kroppen, andningen som inte alls hänger med, svetten som pressas fram och hjärtat som slår för allt vad det är värt inne i bröstkorgen.

Träning är helt enkelt lycka!

(Bild: http://www.goldsgym.com/healthy/newsletter/2010-06/the-power-of-plyometrics)

Fascinerande hur burpees kan vara så fruktansvärt ansträngande!


Tennis och mil

Sitter i Uppsala och har tråkigt.
Blir extremt rastlös när jag är ensam. Finns ingen autistisk syssla att fixa med här heller.
Dock börjar jag mer och mer känna mig hemma i staden.
Mindre än en månad tills detta är "hemma" på riktigt.

PJ och jag invigde våra nya tennisracket i helgen. Sjukt kul att köra nya träningsformer.
Så nu hoppas jag på en sommar full av tennisdueller oss emellan.

Var nyss på gymmet och sprang. Konstig är jag som springer inomhus såhär i vårtider, men jag kan verkligen inte andas utomhus. Så det blev milen på löpband. Bästa tiden hittills. Men jag ska under 45 minuter. Idag var jag 4 minuter ifrån. Det är rätt fascinerande hur kroppen förbättras. För 3-4 månader sedan var det extremt tungt att springa en mil, men nu flyter det på riktigt fint. Känner mig nöjd när jag orkar pressa lite lite till för varje gång.

Nog med träningssnack.
Imorgon är det intervju för min del.
Håll tummarna.


Kettlebells

Jag har testat någonting nytt, och som vanligt när jag testar något nytt så blir jag helt euforisk.
Jag har äntligen vågat testa kettlebells.

Galet vilken effektiv träningsmetod.
Pulshöjande utan dess like samtidigt som musklerna svider av laktatnivån.
Älskar verkligen känslan av att vara nära total utmattning, men att ändå orka pressa kroppen lite lite till.

Nu är jag nästan lite besviken på mig själv. Varför testade jag inte det här tidigare?
Nu ska jag ju flytta, och gymmet i Uppsala har inget pass med kettlebells. Men positivt är att det finns kettlebells som man kan använda. Får helt enkelt börja laborera själv. Tar med mig PJ och skriker på honom att han orkar lite till. Det här blir kul.

Beröm till Kristian som är grym på att köra slut på en.
Har inte gått på många pass på Campushallen under mina fyra år.
Men av de jag har gått på så är det ingen som lyckas köra slut på en på ett sådant sätt som Kristian.
Fast man är helt slut i varenda cell så kan man ändå inte göra annat än att skratta åt den underbar känslan.



SMS-påminnelsen är godkänd!

Yes yes yes...
1,5 års jobb med kandidatuppsatsen resulterade idag i ett Godkänt (av godkänt möjliga)!

Enormt, super, klockrent grymt bra jobbat Sofia!!!
En fruktansvärt rolig period. Faktist utan några större bakslag.
Tyvärr kunde vi i vår studie om SMS-påminnelser och dess effekt på följsamheten för patienter med hemträningsprogram se några tydliga effekter. Men vi tror nog att större studier skulle kunna få bättre resultat.

Hursomhelst, det här tiden har innehållit så mycket mer än bara SMS-påminnelser.
Kansk borde vi skriva en bok i alla fall Sofia.
Eller, kanske en master (som examinatorn tyckte) om hur det var att skriva kandidatuppsatsen.

"Livet i en inkorg - mailkonversationer under kandidatuppsats"
kap 1. Lakrits och cheesburgare
kap 2. Sixten och kanelbullekladdande barn
kap 3. Word-therror (angående Sofias okunskap i programmet word)
kap 4. Nu ska vi se som häxan flyter
kap 5. Inglisch äpstrakt
kap 6. Enkätjäveln

Utöver dessa givna kapitel ska boken även innehålla: ”Här, ta några plommon vettja!”, ”hur gjorde du det där???” (och personen i fråga tittar fundersamt på datorskärmen och programmet som tydligen kallas ”word”), ”dalar som är så djupa att man känner värmen från magman”, ”scouter, pinnbröd och hajk”… Knivar och "be in the zone".. Och getingar i fönstret som bara måste släppas ut det första som görs på morgonen..
och mycket mycket mer.


Ååå, fan vad jag kommer saknar det här Sofia! Vi gör en master! (host, host… kan jag öppna fönstret?)



Våga vara aktiv!

Sista föreläsningen på sjukgymnastprogrammet avklarad.

Vad lärde jag mig idag:
- att sittande livstil leder til förtidig död.
- att detta är oberoende av fysisk aktivitet.
- att fysisk aktivitet kan öka livslängden med 4-7 år.
- att inaktivitet är den fjärde dödsorsaken i hela världen (WHO).

Så vad ska vi göra?
BLI AKTIVA, FORTSÄTTA VARA AKTIVA, ALDRIG SLUTA ATT VARA AKTIVA.

Men vad gör vi?

Jo vi gör något som gör mig så fruktansvärt förbannad.
  • Vi står i en trappa som sakta tar oss upp till toppen av nästa våning utan att använda en enda muskel utöver de posturala som tyvärr måste anstränga sig hela tiden för att orka hålla kroppen uppe (snart finns nog en lösning för hur vi kan ligga ned i rulltrappan)
  • Vi står på ett band som transporterar oss frammåt på plan mark.
  • Vi sitter, sitter och sitter.

  • Men VÄRST av allt. Vi trycker på en jävla knapp för att öppna en dörr...
Allvarligt, vad är det för fel? När slutade vi att använda vår muskelkraft som vi givits?

Ryck upp er, börja aktivera musklerna.
Lyft på benen när du går i trapporna. Vill du upp så får du fasiken ta dig upp också.
Men framförallt, det lättaste - Öppna dörren med din egen muskelkraft.

så förbannat svårt är det inte.


Förnekelsen är över

Ååh vad jag har längtat!
Jag hade gömt den där känslan, långt bort någonstans.
Men nu kan jag inte dölja det för mig själv längre.

"I've got confessions to make":
Jag älskar, ÄLSKAR, tunga gympass.
Och det bästa av allt - jag är kär i träningsvärken som följer.
Den träningsvärken som leder till att lederna stelopererar sig själva i några dagar.

Så har jag det nu. Och jag gillar det så hemskt mycket.

Dock är det lång väg tillbaka, om jag vill tillbaka.
Tittar tillbaka på träningen för ett år sedan.
Då var jag stark.
Nu är jag 10kg mindre.
Men inte sagt att jag inte kan köra tungt för det.

Och jag flyttar med mig Campushallen till Uppsala.
Jag kommer få sådan sjuk separationsångest annars.


Jag vill ha mer

En sådan klockrent underbart härlig helg!
Jag har levt i ett lyckorus.

Fast nu är jag tyvärr lite vemodig. Inser att detta var sista helgen med overall, en av de sista helgerna med fest i Linköping och en av de få återstående festerna tillsammans med alla underbart härliga människor samlade.

Vi glömmer det en stund.
Summerar helgen:
Vi T6:or fick genomföra gyckel eftersom logopederna trodde att vi var "reflex" (festeriet). Vilken låt valdes? Givetvis den snuskigaste som tänkas kan. Efter det - en icke nykter vandring mot kårallen för sittning. En galen fulsittning som spårade tidigt. Sittningen innehöll en hel del "fokusera på kniven", och avslutades såklart med armhävningar.
Sedan var det UK som stod på schemat. THE SOUNDS. Jag var nog lite väl dryg, jag myntade "fokusera på kniven" och "be in the zone" allt för många gånger. Jag fick en härlig spark på käkbenet av karatekid själv, alias Sebbe (bara ett täcknamn förövrigt) Men - Allt var bara så jädrans perfekt.

Igår var det sol, grill och öl på stan.

Idag har dock mitt hem plockats ihop. Till platta IKEA-embalage. Pappa och Mickis lämnade och det blev tomt.

Nu saknar jag PJ.


 



Kandidatuppsats

Dags att göra slut.
Slut på kandidatuppsatsen.

Nu får någon annan ta vid vad gällande SMS-påminnelser i vården.
Jag tror att SMS kan ha stor effekt. Det krävs bara fler studier, med fler studiedeltagare.

Sofia, jag tror att du och jag sådde fröet!


Vad har du i ditt blod?

Jag har sett en dokumentär som var skrämmande.
Även om min hälsoundersökning gick bra idag så är jag tveksam till dess tillförlitlighet efter att ha sett denna dokumentär.

Underkastelsen, gjord av Stefan Jarl.
Den handlar om kemikaler. Kemikaler som finns i våra kroppar, i vårt bod. Kemikaler som i micromängder är enormt skadliga.

Efter att ha sett dokumentären blev jag rädd. För inte ens de yttersta forskarna inom området har någon lösning på problemet. De kan endast konstatera att kemikalierna förstör vår kropp - och det går fort.

I dokumentären tar de upp att vi alla har ämnen som PSB, bekämningsmedel, ytaktiva substanser, flammskyddsmedel, dioxiner, bly, kvicksilver m.m. m.m. i vårt blod.
Detta är ämnen som bland annat motverkar att material börjar brinna, att hamburgerpappret inte blir flottigt av fettet, att vatten bara rinner av ett tyg etc. Dessa ämnen cirkulerar i vår kropp. Med varje hjärtslag förs de runt.
Dessa ämnen försvinner inte. De finns kvar, lagras och förstör.
Ämnena blir en salig coctail som ingen forskare idag kan säga vilka exakta förödande konsekvenser detta kan komma att få för oss. Kanske vill vi inte heller att forskningen ska fastställa detta?

Ämnena är så pass starka att de i ytterst få mängder förändrar hormonbalansen i kroppen.
Spermier får sämre kvalitet - i Danmark utförs fler provrörsbefruktningar än någonsin. Problemet i Sverige ökar.
Autism, fetma, diabetes, koncentrationssvårigheter är några av de tillstånd som påverkas av hormonbalansen i vår kropp. Hormonbalansen som för varje dag utsätts för enorma kemikaliska påfrestningar. Om man utsätts för dessa ämnen under fel tidpunkt i livet så kan exempelvis bröstcancerceller stimuleras.

Eftersom vi lever i ett "kvick-fix" samhälle undrar alla säker vad vi kan göra?
Svaret som alla forksare inom ämnet hade var - INGENTING!

Kemikalierna exploateras ständigt i och med den massiva utvecklingen inom alla områden man kan tänka sig.
det värsta är att kemikalierna skadar som mest när vi är som mest oskyldiga.
Jag pratar om när vi är foster.

De kemikaler som finns i moderns kropp går direkt via moderkakan till fostret. Moderkakan som ska vara den skyddande barriären mot allt skadligt i den yttre världen blir en kemikalipump som förser fostret med ämnen som skadar utvecklingen av hjärnan, organ och alla processer som kan komma att vara avgörande för resten av den, inte ens födda, människans liv.

En framstående forskare inom området gav upplysningen om att vi inte behöver oroa oss över klimatförändringen och dess effekter för mänsklighetens fortlevnad, kemikalierna har redan blivit vår död långt innan dess.

Skrämmande.




Se dokumentärern på SVT-play, under "dox".
Underkastelsen.

Hälsokontroll

Nu ska jag iväg på hälsokontroll inför min anställning i sommar.
Jag är faktiskt nervös.
Har jag koll på min hälsa?
Återstår att se.


Effekt sökes!

Min klassiska smoothie gjord på kesella, mjölk, linfrö, pumpakärnor och frysta lingon kan inte smak bättre än efter ett sjukt svettigt träningspass.

Tänkte helt försöka rikta inläggen mot det jag faktiskt gillar bäst. Det som faktiskt är MITT största intresse. Det som jag brinner helt för - vilket jag inser efter varje utfört pass. Så träning blir det!

Testar något helt nytt på, i alla fall min, träningsfront. Explosivitet. Nu vill jag ha effekt.
Så under några pass har jag övat teknik på power clean, "ryck" och militärpress.
Börjar ge bra effekt nu och idag kunde jag äntligen gå på med lite vikter på skivstången.

Nya övningar som introducerats
Frivändning: 8rep/4set
Ryck: 8rep/4 set
Militärpress 10 rep/4set

Efter detta är man bra mör i axlar, armar och rygg.
Kompetterade passet med att köra igenom benen tungt.
Slank in på corepasset efter 60 minuter i gymmet. Så nu har jag helt enkelt avklarat hela kroppen.



Frivändning



Måste berätta.
Mitt i snöstormen som kom såhär en majdag, så skickade jag iväg en ansökan på ett jobb.
Och exakt 4 minuter efter att jag hade skickat mailet fick jag svar.
Jag erbjöds en intervju.
Detta jobb kan vara det som jag har drömt om - länge!
Vill inte säga mer än så för tillfället.
Men glad är bara förnamnet.
Håll tummarna

fått en flaska i huvudet

...4 månader senare

Nu gör jag kanske någon glad, och någon annan ledsen.
Hade tankar att lägga denna ostrukturerade och mest förvirrande bloggen på någon slags hylla.
Men det blir nog inte så.

Jag har saknat den.
Jag har saknat att sätta ord på mina tankar.
Egentligen bara för min egen skull.
Jag behöver nog inte ha en enda läsare, för jag är nöjd ändå.

Kortfattat - vad har hänt på fyra månader?
- jag ska flytta till Uppsala om 41 dagar.
- jag är legitimerad sjukgymnast om 39 dagar.
- jag har börjat träna lite yoga.
- jag ska i sommar arbeta som sjukgymnast i Stockholm.
- vi har insett att det behövs fler studier om SMS-påminnelser i vården.
- jag brottas fortfarande med mina konstiga tankar, men börjar inse att det faktiskt är jag och att det kan bli en bra del av mig själv.
- och jag är kär!






RSS 2.0