Barfotabarn i livet

Jag har varit hemma i en vecka nu. Jag är GALET rastlös!!! Försöker stimulera min rastlöshet med att baka, rensa ogräs, sortera garderoben och liknande sysslor.

 

Idag har jag för första gången i mitt liv bakat bullar. Har hittills inte velat ge mig på bullbak av den anledning att mammas kanelbullar är så himla goda. Tror att jag skulle bli så besviken om jag misslyckades. Men idag tog jag tjuren vid hornen och gjorde ett försök. Dock blev det inte kanelbullar utan vanilj- och mandelmassebullar. Doftar underbart i huset nu. Nu ska jag åka iväg till gymmet och möta upp PJ och sen har han gjort sig förtjänt av att vara provsmakare. 

 

 

 

 

Skönt med lite ledig tid så att jag orkar ta mig an allt ogräs i trädgården. Stod länge och funderade över om det skulle vara värt att lyfta alla plattor och rensa ogräs. Bestämde mig för att det var det. Två timmar senare insåg jag att det var värt det. Som belöning för arbetet fick jag ryggont och halsbränna - men det var det värt, eller vad tycker ni?

 

Midsommar firades ute i Fläckebo hos Henka och Matilda. En riktig sommaridyll och en riktigt somrig midsommar. Det enda som inte gick vägen var min insats i femkampen och min otroligt urdåliga vinnarskalle. Något att börja jobba med kanske? För hur kan ett ägg på en sked, en stövel och ett jäkla geléhallon som ska spottas iväg väcka så mycket vinnarinstinkt och sådan frustration.

 

Idag har vi rivit ut all gips i hallen. Det är vårt sista projekt innan höstens äventyr. Då har vi bara två små sovrum kvar att fixa iordning på övervåningen och så kan vi ta källaren när det finns tid. Även om det ibland har känts som att vi stått helt stilla så inser jag att så inte alls är fallet. Vi har ju inte ens bott ett år och är klara med kök, vardagsrum och hall. PJ har slitit och legat i flitigt. Jag har assisterat och försökt leka byggherre. I slutändan är vi nog ett rätt bra team.

 

 

Två dagar i arbetslöshetens land. Kan ju inte direkt klaga på vädret och årstiden. Känns inte helt bra att vara arbetslös men är det någongång man ska vara det så passar ju sommaren helt okej.

 

Idag har det bakats baguetter till midsommarfirandets knytkalas. Finns få dofter som slår nybakat bröd. Nu ska PJ och jag ner till östra hamnen och äta middag. Fick ett nytt kameraobjektiv till min systemkamera av PJ i födelsedagspresent. Har laborerat lite som hastigast men ska sätta mig in i det mer så att jag lär mig ta riktigt vassa bilder. Tid att lära mig har jag i alla fall.

 

Tog vara på de rabarber som växer i trädgården och bakade en rabarberpaj. Sommar!

 

 

 

Känns lite märkligt att jag troligtvis har jobbat min sista dag på nästan ett år. Det var skolavslutning i fredags och sedan har vi haft två planeringsdagar på skolan, men igår gjorde jag min sista dag på Lindboskolan. Det har varit ett riktigt lärorikt halvår. Skrev in mig på arbetsförmedlingen igår och ska väl söka alla de tusentals sjukgymnastjobb som finns i Västerås såhär under sommartid...

 

Idag är det 25 år sedan jag föddes. Fick frukost på sängen av PJ imorse. Gav mig själv i present ett hårt benpass på gymmet. Är så himla tacksam över att jag är så himla pigg och mår så bra i graviditeten så att jag orkar träna så mycket som jag vill. Nu ska jag åka och luncha med mamma i hamnen.

Senaste veckorna har jag haft världens oflyt när det gäller allt vad bilar heter. Kanske är det något slags öde som försöker styra bort mig från vägen för att undvika att jag skadas ordentligt. Vad vet jag. Det började med att min lilla pärla (läs rostig skoda från -96) inte ville starta. Den har varit ett mysterium sedan dess. Igår skulle den vara fixad av några kunniga bilmekare. De hade kliat sig i huvudet i flera timmar åt vad det kunde vara för fel, men löst problemet och testkört bilen. De ringde sedan och sa att den gick felfritt. Jag och pappa åkte dit för att hämta bilen och då startade den inte... Hur stor är sannolikheten? Den gick som en dans tre timmar tidigare. Så jag har fortfarande inte fått tillbaka min skoda.

 

Det var den ena händelsen. Det andra som har inträffat var att jag körde på ett rådjur med vår BMW förra torsdagen. Så nu måste BMW in på lagning. Tur att man har försärking annars skulle skadorna ha kostat 17 000:- att reparera. Bra jobbat Therese! Hur gick det då, kanske ni frågar er? Jo med oss gick det bra, bambi dog troligen och jag hade ångest i flera dagar. Grät och grät över att jag hade dödat ett stackars oskyldigt rådjur.

 

Den tredje händelsen var igår. Efter en minst sagt omtumlande dag på jobbet skulle jag äntligen få åka hem. Klockan var då 17.30. Jag gick ut till bilen som jag har lånat av pappa (eftersom skodan inte fungerar). Då hade jag inga nycklar!!! De fanns ingenstans. Jag kände bara hur allting blev tomt och en stark känsla av orkeslöshet infann sig. Ville bara sätta mig ner på marken och skrika. Pappa som förhoppningsvis hade bilnycklarna var inte hemma, PJ jobbade sent och jag var strandad i Hallsta - hungrig och trött och gravid är ingen bra kombination. Efter att ha letat överallt efter nycklarna men bara hittat gräs, gräs, gräs och en och annan myra gav jag upp. Pappa kom tillslut hem och jag fick en extranyckel. Var hemma vid niotiden och hade inte ätit sedan halv elva. Kaos!

 

Nyckeln är nu återfunnen. Den låg på en buss som vi tog med skolan för att åka till Kolbäck för att se niornas avslutningsshow.

 

Så avslutningsvis

Trafiken vs mig 2-1