Barfotabarn i livet

När kommer man att återgå till "vardagen" - känns som att den är väldigt långt bort. Har jag förresten haft någon vardag sen den 6 juni då mormor gick bort? Allting vändes verkligen upp och ner då. Sen nu, när farmor gick bort så känns allting så fullständigt orättvist och onödigt.

Efter en lååång och varm dusch, lite väldoftande cremer och sånt tjafs så kanske det skulle kännas lite bättre. Fräscha upp fasaden lite, men vafan, ytlighet! Det är ju inte utanpå det gör ont. Det är inuti, där det inte syns, där man inte kommer åt.

Faktiskt känns allt så uppgivet. Jag har ingen motivation över huvudtaget. Jag åker till jobbet endast för att jag måste - det är inte kul. Träningen skulle säkert hjälpa mig mycket - men det är inte som förut. Jag orkar inte. kommer inte riktigt överens med mig själv för tillfället (så har varit en alldeles för lång tid nu). Jag får panik på mig själv. Från att ha varit världens jäkla träningsnarkoman hela förra året med massor av motivation och en självdiciplin som få har, så har allting blivit helt åt helvete.
     Mina upplägg, scheman och tänka dagar bara spricker. Antingen ligger man på sängen och bara stirrar eller så går man runt i sitt tomrum och bara är.

Kanske skulle man behöva hjälp att komma tillbaka till vardagen. Jag vill ju verkligen inte ha det såhär, men jag kan verkligen inte själv ändra på situationen. Tro mig, jag har försökt så många gånger.
Men vem skulle kunna hjälpa mig?

Faktiskt så var allting väldigt mycket bättre innan den 6 juni förra året.

Saknaden efter farmor är stor. Jag kan inte förstå hur hemskt allting ska vara. Jag kan inte beskriva den rädsla som jag känner för cancern. Först tar den min mormor som aldrig någonsin i hela sitt liv varit sjuk. Cancern tar henne i en av de ovanligaste formerna. Allting gick så snabbt. Med farmor ger den henne lite hopp. Trots smärtan så tror vi att det kanske kommer att gå bra. Men på bara en natt så vänder allting...

Jag är rädd. Rädd för döden. Det lämnar efter sig en tomhet och saknad som aldrig kommer att försvinna.
Minnena finns kvar, men det gör så fruktansvärt ont att veta att de är just minnen. Dert är det jag har kvar, det kommer inte att bli fler.

Jag orkar inte det här. Jag vet inte hur jag ska orka.

Trots att tårarna rinner så kan jag inte låta bli att le när jag tänker på vilken kämpe du var farmor. Du gnällde verkligen aldrig. Jag kommer ihåg när du hade så ont i knät och ryggen men endå började du gräva om grunden på huset. Du skulle verkligen inte låta en firma göra det åt dig.. Du var otrolig. Du ÄR otrolig.

Igår läste jag intervjuen som jag gjorde om dig när jag gick i åttan. Ditt liv. Det går inte att tänka sig vilket slitsamt liv du har haft, men också lyckligt.

Jag har så fina minnen tillsammans med dig. De spelas upp inom mig hela tiden. Jag hör din röst så nära. Din finsksvenska brytning. Jag saknar dig så farmor, så obeskrivligt mycket.

Jag trodde aldrig att du skulle lämna oss farmor. Jag trodde inte att det var möjligt.
Det fanns ingen som kämpade som du, därför trodde jag att du skulle vinna över sjukdomen också.

Det finns inga ord just nu. Saknad, ännu mer saknad.
På mindre än ett år har jag och mina systrar förlorat både mormor och farmor, som båda har stått oss väldigt väldigt nära. Minnen finns, men såren och saknaden efter er likaså.

Älskade farmor, du kämpade som ingen annan.
Älskade farmor, jag saknar dig så.
Älskade farmor, jag älskar dig.

Älskade farmor, nu blir ingenting som förut.

Pappa sa att du var stolt över oss. Vet du, jag är stolt över dig. Ingen kan någonsin bli lika bra som du.

Älskade farmor, vila i ro <3

Dags för jobb om 30 minuter.. Jobbar från 8.45 till 19.15 - ett riktigt mördarpass om jag får säga mitt. Med tanke på att jag kommer att vara förstakassa och få sitta där tills min lunch - typ klockan 14-15..

annars så är jag nöjd, markus och jag har varit sjukt duktiga och målat om vårt sovrum. Tidigare var det blått - ja då menar jag BLÅTT!! nu är det inte det längre. Nu är det snyggt som attans. Igår var vi på IKEA och handlade lite smått till rummet och lite stort också. En malm-säng fick det bli. Den levereras ikväll :)

Före- och efterbilder kommer snart..

Dags att dricka upp teet och sen ge sig iväg till FettoNetto.. :)

åååh, jag blir galen! har suttit i timmar och försökt länka ett klipp från youtube till bloggen. Men jag är ju totalt (ja jag menar TOTALT) inkompetent. Fan! Det blir ju bara en jäkla länk, men jag vill ju ha hela klippet, så att man kan kolla på det direkt.. jag blir galen när jag inte kan..

Jag har tänkt mycket på mormor de senaste dagarna. Jag kan inte förstå den hemska saknaden och att jag alltid kommer att få fortsätta att sakna. Tiden läker inga osynliga sår.

skulle ha lagt in en låt av Ted Gärdestad, som förklarar exakt hur jag känner. Enligt min mening, en av de vackraste låtarna som har gjorts. Men det får bli text istället..

Till dig mormor <3

I den stora sorgens famn
finns små ögonblick av skratt
så som sjärnor tittar fram
ut ur evighetens natt
och i solens första strålar
flyger svalorna mot skyn
för att binda sköra trådar
tvinna trådar
till en tross
mellan oss..
så vi når varandra

I den hårda tidens brus
finns det skrik som ingen hör
allt försvinner i ett sus
som när vinden sakta dör
alla tårar har torkat
till kristaller på min kind
jag har ropat allt jag orkat
allt jag orkat efter dig
hör du mig
kan vi nå varandra

I den långa vinterns spår
trampas frusna blommor ner
och där ensamheten går
biter kylan alltid mer
ändå har jag aldrig tvekat
mellan mörker eller ljus
för när månens skära bleknat
har allt pekat åt ditt håll
och från mitt håll
kan vi nå varandra

I den stora sorgens famn
finns små ögonblick av skratt

(Ted Gärdestad - I den stora sorgens famn)

Englund åkte hem till Surahammar för några timmar sedan. En underbart trevlig helg tillsammans med den bruden. Igår släpade jag med henne till gymmet för att visa ett lite större gym än de som finns i sura. Gymmet här är nämligen på drygt 1000 kvadratmeter. Vi körde mage så att vi skakade. Det kändes fint imorse när vi vaknade. :)

Nu är jag ensam igen. Markus är hemma i Hallsta och kommer inte hem förren imorgon. Det är faktiskt väldigt tyst när det är ensamt. Så nu lyssnar jag på hög musik och ska snart laga lite mat. Kyckling blir det nog. Haha! Har käkat kyckling fyra dagar i rad nu, men jag måste passa på. markus är trött på det men jag fullständigt älskar det!

Morgonpromenad imorgon, sen gym..
Kör hårt igen!

Snart helg igen. Har inte jobbat så mycket i veckan, så det känns mest som helg hela tiden - inte mig emot. Blir säkert mer jobb framöver. markus och jag kollade nyss på "The Legend". Riktigt bra film, eller lite 'overklig' kan tyckas, men vem vet - som vi människor mixtrar med allting så kanske vi utplånar oss själva en dag. Värd att se tycker jag.

Annars leker jag mest med min nya mobil :) Den är finfin..
Imorgon åker älsklingen hem till Hallsta, men jag byter ut honom mot Englund som kommer hit i helgen :)

Imorgon blir det tidig morgonpromenad, så snart dax för sängen.. Gym efter det .. Är på gång nu.. Men konditionen är skit och jag ser inte fram emot tjejvasan. Det får bli - enbart en trevlig lungn sträcka på tre mil - detta år..

Sov gott!

Hemma i Linköping igen. Kom i och för sig hem redan i onsdags. Jobbade några timmar på torsdagmorgonen sen kom mamma och syrrorna ner och hälsade på. Tänk att de saknade mig så mycket att de fick åka ner efter en dag utan mig..

Igår var Jag, Mamma och Bella ut till Tornby (köpcentrum) och handlade lite. Mamma tyckte att vårt ICA Maxi var det bästa hon sett så hon ville knappt lämna affären. Jag kom hur som helst hem med en ny dörrmatta, en vas, några ljus och en klänning (för ovanlighetens skull).

Igår kväll kollade vi på JVM-hockey finalen. Grymt! Västeråsarna är bäst! Synd bara att de förlorade. Efter det började jag att må väldigt illa. Vinterkräksjukan episod 2. Så det blev ännu en natt med hinken. Han börjar bli min vän vid det här laget. Imorse mådde jag dock bra, så det blev lite blåbärssoppa till frukost, sen en promenad med mammsi till Gamla Linköping.

När vi kom hem kollade vi på finalen i Tour de ski. Fasiken vilken brud hon är den där Kalla! Jag är imponerad högt över öronen.. Lite av hennes kondition till Tjejvasan skulle inte sitta fel..