Barfotabarn i livet

Nu har jag tillbringat en tid hemma i Hallstahammar. Jag inser att allting är sig likt. Ju mer tid som jag spenderar här desto gladare blir jag över mitt beslut att lämna Hallsta. Inte för mycket ont om Hallsta nu, men det står still. Jag förändras mer och mer för varje gång som jag kommer hit, och blir lite rädd när jag ser all slentrian och vardag som finns här.
Det bästa beslut jag har tagit i mitt liv är att flytta till en större stad och börja plugga på universitet. Hallsta står alltid kvar och desvärre så är det sig likt. Jag kan alltid komma tillbaka, och känna mig hemma. Men jag vill inte bo här..

Ett exempel är när jag var med Bella på gymmet. Det var två år sedan jag var på mitt gamla gym, men allting är sig likt. Samma människor, exakt på samma tider.

Annars har vistelsen i Hallsta varit väldigt bra. Sprungit längs kanalen och fina trångfors, cyklat till Qwarn och spelat beach, var på revy igår, träffat madde och jojo, umgåtts med familjen.. Ikväll väntar firandet av mig en dag för tidigt. Imorgon åker jojo, maddis, bella och jag till jojos sommarstuga och firar midsommar samt min födelsedag!

Ett år närmare 30år och sedan pension imorgon. Är det ngt att hurra för?!