ännu en...

inte en sånhär dag..
Någonstans kände jag att den var påväg. Kunde inte hindra det..
Klockan ringde tidigt. Kände att det inte var värt att gå upp.
Syster ringde vid 11 och väckte mig. Sen sov jag en timme till...
Tvingade mig upp ur sängen.
drack kaffe och gick och la mig igen.
jag vet inte varför.. men jag orkar bara inte.

det är nog bra att imorgon kommer snart.
fast vad förväntar jag mig egentligen?
jag vet inte.
fan.





Hur hårt är allt,
hur stelnat, svart och stilla
Jag famlar kring i detta dunkla rum,
jag känner klippans vassa kant mot mina fingrar
jag river mina uppåtsträckta händer till blods mot molnens frusna trasor.
(ångest - Per Lagerkvist)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0